Jag har varit en dryg vecka i ett regnigt och blåsigt Spanien, men varje dag samlat fullsatt kyrka med svenskar, norskar, danskar och svensktalande finländare. Därför har jag varit lite tyst här i Webbkyrkan. Nu är jag hermma igen och fantiserar om att stiga in i en kyrka med närmare två tusen deltagare som vill lyssna, ställa frågor och söka Gud tillsammans med mig. Webbkyrkan har sin begränsning men många har upptäckt möjligheten att skriva kommentarer, ge goda råd, korrigera mig och även ställa frågor. Jag är tacksam för den kommunikationen.

 

När vår tids naturvetare upptäcker mer av universums storhet, leder det till intellektuell ödmjukhet och därmed ett erkännande av Guds existens.

 

Den amerikanske professorn i fysik, Anthony Rizzi, har skrivit en bok med titeln: ”The science before science”. I första kapitlet konstaterar han att jorden rör sig kring solen med en hastighet av 67000 engelska mil i timmen. Det innebär alltså en hastighet av mer än 100.000 kilometer i timmen. Man har räknat ut att solen är 1.300.000 gånger större än jorden.

 

Samtidigt roterar jordklotet med en hastighet av 1000 mil i timmen. Det innebär mer än 1.600 kilometer i timmen! Trots en sådan svindlande rymdfärd fungerar vi här på jorden, tack vare tyngdlagen.   Det är svårt att utesluta att det finns en Högre Intelligens som gör att vi hitintills inte krockat med andra planeter. Vi befinner oss trots allt i ett universum där vår egen galax beräknas ha två miljarder planeter i ett stjärnsystem med bortåt 100 miljarder andra galaxer i universum. Långt där ute finns en stjärna som kallas ”Betelgeuse” som är 35 miljoner gånger större än vår sol och ändå längre bort har man upptäckt ”Monocerotis” som är 125 miljoner gånger större än solen!

 

Lika fascinerande är det att läsa vad som upptäcks av mikrokosmos. Om man till exempel vill studera en enskild atom i en tennisboll, måste den förstoras till hela jordklotets omfattning. Då skulle varje atom vara lika stor som en vindruva. Men för att upptäcka atomkärnan måste atomen förstoras till samma storlek som kupolen i Sankt Peterskyrkan i Rom eller Globen i Stockholm. Då kan man se atomkärnan sväva likt ett dammkorn inne i kupolens tomrum. När Paul Davies som är en av världens mest kända atomfysiker beskrivit den här forskningen nämner han att inne i atomkärnan cirkulerar protoner och elektroner. Det oerhörda är att den ena av dessa partiklar måste vara exakt 1836 gånger tyngre än den andra. ”Om den starka kraften i atomkärnan hade varit aningen svagare skulle atomkärnan bli instabil och falla sönder”, skrev Paul Davies. ”Det är mycket tvivelaktigt om liv skulle kunna existera i en värld där den starka kraften vore av annan styrka än den faktiskt är”, menade denne atomfysiker som utifrån sin forskning hade närmat sig att tro på Gud.

 

STANLEY SJÖBERG

Den här veckan har jag en serie bibelstudier för svenskar och norskar som bor i områdena intill Malaga i Spanien. Det regnar, åskar, blåser starka vindar och många har problem med vattenskador när man inte byggt sina hem för att hantera sådana oväder.

I går hade jag en "födelsedag" och blev bjuden på en kvällsmåltid i en pakistansk restaurang här intill. Det var roligt att överraska dem med att kunna samtala på urdu. Ägaren och hans kypare var båda från de områden som jag arbetade i som ung.

När en av dem blev ensam med oss som gäster - Viviann och Berndt Nordström - min fru Kerstin och jag, då berättade han lågmält att han är muslim, men vid två tillfällen fått möta Jesus i syner som påverkat honom till att vilja lära känna Jesus ändå mer. "Sedan jag mött Jesus har jag blivit uppfylld av en kärlek som förändrat mitt liv", vittnade han om.

Det finns en internationell bönerörelse som i många år haft som speciell uppgift, att be för världens muslimer. Det har varit svårt att nå dem och evangelisera. Numera sker det via global TV, men samtidigt har det blivit mycket vanligt att muslimer möter Jesus i drömmar, visioner och genom märkliga, starkt övernaturliga händelser.

Vi ska inte upphöra att be för alla ärliga sökare och vårt lands befolkning. Det händer något när vi blir målinriktade i vår bön. Under februari månad är vi många som ber med en speciell förväntan. Gud ska bekräfta sin omsorg, ge en tydlig manifestation av sin Närvaro.

Även om jag är bortrest fram till den 23 februari, kommer en nytt filmavsnitt nu i helgen, tack vare samarbetet med Anki och Sören Berggren som ger mycke av sin fritid för att Webbkyrkan ska fungera.

Varma hälsningar från ett regnigt och kylslaget Spanien!
Stanley Sjöberg

Koranen hävdar att all annan synd kan bli förlåten utom  tron på Jesus som Guds son.

 

- Gud (Allah) förlåter inte den som sätter medhjälpare vid Hans sida, men han förlåter den Han vill hans mindre synder; den som sätter medhjälpare vid hans sida har drivit synden till dess yttersta gräns. Vad de anropar i Hans ställe är avgudabilder utan liv - ja, de anropar i själva verket Djävulen, den upproriske  (4:116-118).

 

Koranen dömer dem hårt som motsätter sig Muhammeds uppfattning.

 

- De som kämpar mot Gud (Allah) och Hans Sändebud (Muhammed) och vars strävan det är att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv skall utan förskoning dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas från sitt land (5:33).

 

Den kommentar som följer vers 33 på sidan 141 i Koranen säger följande: versen ”skall förstås i bokstavlig, fysisk mening; till detta kan läggas den överförda bemärkelsen ”att beröva någon de verktyg varmed han har bedrivit sin brottsliga verksamhet”. I länder där sharialagen tillämpas, såsom i Pakistan, utgör just denna vers grund för lagar mot konvertering från islam till annan tro, eller kristen påverkan för att muslimer ska överge islam.

Kvinnor i Saudiarabien får inte köra bil, cykla, gå på gym eller äta på samma restauranger som män. Alla arbetsplatser, universitet, bibliotek och sjukhus är könssegregerade. Kvinnor får inte ha bankkonton utan makens tillåtelse eller vittna i domstol, om det inte är absolut nödvändigt, berättar Liza Marklund. De får, enligt lag, inte vistas utomhus utan att vara täckta från topp till tå i svarta klädnader som täcker allt utom ögonen, så kallad abaya.

 

Det sistnämnda har fått ödesdigra konsekvenser. Tidigt en morgon i mars 2002 började det brinna i en flickskola i Mecka. 800 flickor var inlåsta i byggnaden för att inte kunna lämna skolan.

 

 

Ett av Saudiarabiens få gym för kvinnor stängdes av myndigheterna alldeles nyligen.

Kvinnor i Saudiarabien får, som sagt, inte träna. Schejk Abdullah al-Mania har förklarat varför i tidningen Okaz:

"Det är viktigt att unga kvinnor avstår från att sporta och gymnastisera, eftersom de häftiga rörelserna gör att de

riskerar förlora oskulden". En 13-årig flicka bröt mot reglerna och tog med sig sin mobiltelefon till skolan. Hon

påstås ha "angripit" rektorn när han tog av henne den. Hon dömdes till 90 piskrapp och två månaders

fängelse. Piskstraffet ska utföras i hennes klasskamraters åsyn.

 

Vi har också kunnat läsa om den 12-åriga flicka som giftes bort till en 80-årig man för att hennes pappa skulle få

en hemgift på 165 000 kronor.

Flickans mamma gick till domstol för att få äktenskapet ogiltigförklarat. Barnet blev våldtaget och vädjade till sin

mamma att bli räddad. Det sista jag läste i svenska medier i frågan var att rättegången, som skulle ha ägt rum i

måndags, har ställts in, skriver Liza Marklund.

 

NÄR VI FUNDERAR ÖVER OM VÅR KRISTNA TRO ÄR VÄRD ATT BEHÅLLA, ELLER FÖRKASTA, DÅ ÄR DET VIKTIGT ATT FÖRSTÅ VILKA ALTERNATIV SOM ERBJUDS.

Torsdagen den 11 februari var jag med om något som jag vill berätta för alla som möts här i ”Webbkyrkan”. Tidigt på morgonen blev jag kallad till Stockholms Sjukhem. En man i min ålder var mycket sjuk och nära livets avslutning. Upplevelsen vid hans sida när han sedan gick över gränsen till evigheten, var det finaste jag varit med om i närheten av en människas död.

 

Det var för några veckor sedan som jag blev kontaktad av den här familjen. Barnen är varmt troende, även hustrun. Men mannen har varit mycket skeptisk mot alla som talat om att de blivit ”frälsta”. Han hade mött falskhet och var besviken på både kristna ledare och andra med hög bekännelse. Nu ville han trots allt få samtala med mig därför att han ville få frid med Gud och en personlig kontakt med Jesus, om det var möjligt. Även om han inte brukade gå i kyrkan, hade han varit en av mina deltagare i ”Öppna Kanalen” i Stockholms lokala TV-utbud. I tio år har jag haft en regelbunden gudstjänst på ungefär samma sätt som numera i Webbkyrkan.

 

Vi läste Bibeln, samtalade och vi bad tillsammans. Jag besökte honom flera gånger, nästan varje dag. Hans sökande tro mognade till övertygelse och han ville bli döpt för att sammanvigas med Kristus i en medveten omvändelse. Nu var han så sjuk att det var omöjligt att betjäna honom med ett dop genom nedsänkning i vatten. Istället sköljde jag i Jesu namn vatten över hans huvud och döpte honom till Kristus i Faderns och Sonens och i Den Helige Andes namn. Även hustrun tog emot samma dop och tillsammans ville de efter många års äktenskap, förnya sin kärlek och trohet i denna vigselakt.

 

I går morse förstod familjen att han inte hade lång tid kvar att leva. När jag kom till sjukhuset sa även läkaren att han förmodligen skulle dö innan kvällen. Han hade önskat att jag skulle vara vid hans sida och hålla hans hand när han skulle gå över gränsen.

 

I sjukrummet fanns hustrun intill bädden. Den yngsta dottern hade hållit hans vänstra hand i sin under hela natten. Flera av barnen fanns med i rummet. Jag tog hans högra hand och började bedja. Under bönen fick jag en upplevelse av det ljus han skulle möta, när änglar förde honom härifrån, in i en öppen pärleport, där han skulle få se Jesus. När jag i min bön läste den 23.e psalmen och kom till orden att ”om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont”, då släppte han taget och livsanden lämnade kroppen.

 

En timme senare var hela familjen samlad. Vi läste Bibeln, bad tillsammans och Per-Erik Hallin var med och sjöng utan musik, en sång om himlen.

 

Den här mannen hade varit kristen till namnet, men aldrig själv trott att det var möjligt att få en personlig gemenskap med Jesus. När han fick besked om en sjukdom som inte kunde botas, blev han rädd. Efter att ha tagit emot Jesus som Frälsare hördes han ropa ut en av de sista dagarna; ”var inte rädd”. Han beskrev hur han såg in i himlen och all oro lämnade honom.

 

Rummet där hans döda kropp nu låg, var ett heligt rum med en atmosfär av frid. En sökare hade nått fram till målet.

 

Stanley Sjöberg

 

Är det möjligt att vara riktigt säker på sin Gudsrelation? Förr talade man om ”frälsningsvisshet”. Så här står det i Romarbrevet: ”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre” (Rom 8:38-39).

 

Då är tryggheten orubblig och viktig om man vill be till Gud om hjälp för något, eller kanske funderar över hur det ska bli i det liv som väntar efter döden.

 

Orsakerna till andlig otrygghet är när vi tänker på personliga misslyckanden och svagheter i vår tro. Vi drabbas också av andra människor som dömer och värderar. Det finns en osäkerhet i att kyrkornas tolerans har ökat och det som förr kallades ”synd” är nu acceptabelt. Men om man riktigt vill bli trygg så är det till sist bara en fråga som gäller och det är om jag kan ha frimodighet inför Gud.

 

Bibeln förklarar att ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem” (Rom 3:23-24). Så tilläger Bibeln att ”rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus” (Rom 4:24-5:1).

 

Samtidigt som Bibeln förklarar att det är så enkelt, finns det också en förutsättning som gör det svårare, nämligen att det är nödvändigt att bekänna sin synd, be om förlåtelse och bestämma sig för att överge sådant som man vet är i konflikt med Gud. ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh 1:9).

 

Problemet är att vi trots en sådan omvändelse, begår nya misstag, tvivlar och upplever oss motsägelsefulla. Vilka krav ställer Gud på oss för att vi ska få behålla tryggheten i gemenskapen med Gud?

 

Kolosserbrevets 3:e kapitel hjälper oss att hantera en sådan oro. Språket är starkt formulerat: ”Ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom” (verserna 3-4).

 

Lite längre fram står det då här: ”Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan… ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare”.

 

Alltså, även den som har gemenskap med Jesus som sin Frälsare, måste uppmanas till att ta itu med moraliska problem och svagheter i karaktären. När vi dessutom jämför oss med Bibelns kvinnor och män så är det tydligt att Gud har tålamod med mänsklig svaghet och förkastar inte den som vill tillhöra honom.

 

Tag emot orden i 1 Joh 3:1-3 där det står: ”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också… mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är”.

 

Stanley Sjöberg

Du är kanske en av dem som både vill tro och samtidigt tvivlar. Inom dig finns både en Gudslängtan och en motsägelsefull tveksamhet. Det som oroar dig är vilka konsekvenser det kan få om det visar sig att Gud finns och bekräftar sin kärlek till dig. Vilka förändringar måste då ske i ditt sätt att leva? Är du beredd på vad ett möte med Gud kommer att innebära?

 

Några vill inte komma tillbaks till det som man en gång lämnade. Kanske var det en församlingsledning som ställde orimliga krav? Du upplevde en befrielse när du lämnade kyrkan. Lojalitet gentemot auktoritära låsningar hämmade din personliga integritet. Frikyrkorörelsens kultur var sådan, men liknande känslor har också funnits i relation till både de historiska kyrkorna, kanske t.o.m. ett engagemang inom idrottsföreningen eller något annat.

 

Jag tror att det du oroar dig för är sådant som tillhör yttre beteendemönster och traditionell frikyrkokultur. Därför är det viktigt att du inte förknippar en förnyad Gudsrelation till ett tidigare engagemang i kyrkan. När jag säger så här finns det en risk att jag leder tankarna i fel riktning. Jag tror på den kristna gemenskapen. Det är viktigt att tillhöra en församling som behöver vårt engagemang.

 

Gör som det berättas Benjamin Franklin. När han hade en svår valsituation, då drog han ett lodrätt streck uppifrån och ner. På ena sidan skrev han ner fördelar och positiva egenskaper i det förslag han hade framför sig. På andra sidan noterade han negativa skäl till att inte välja det han erbjudits. Det var ett tänkande som ledde fram till ett beslut.

 

Du behöver Gud! Med tanke på det som hänt av moraliska misslyckanden och negativa händelser, behöver du förlåtelse, men också styrka att förlåta, både andra människor och dig själv. Du behöver Guds ledning för att förstå meningen med ditt livs framtid. Du behöver ha en Gudsrelation för att kunna be om hjälp, få styrka och fram för allt inre harmoni.

 

Å andra sidan är du rädd för att göra de förändringar i ditt sätt att leva, som måste ske. Men då måste du fundera över vad som krävs. Är det vad du själv inbillar dig att Gud fordrar? Eller är det vad du vet att han verkligen vill? Så måste du svara på frågan om det är värt att riskera Guds plan och omsorg för det du förstår att du måste göra för att komma i harmoni med Gud.

 

Det finns många frågor i det här sammanhanget som måste få ta sin tid. Jag tror att en del vägval ska ske i samråd med någon erfaren kristen som kan ge dig råd. Var trygg i att Gud inte ger dig standardsvar utan tar hänsyn till varje människas unika situation.

 

Du förlorar inte på att överlämna ditt liv åt Gud. Fram för allt finns det inget offer som är för stort och ingen försakelse som blir för stor, om frågan gäller att vara beredd att möta evigheten i frid med Gud eller i konflikt med Gud!

 

I det här läget kan du be så här; Gud, jag vet inte riktigt vad jag vill, men om Du verkligen har omsorg om mig, då ber jag dig att Du ska göra mig villig till att bli villig till att vilja följa Jesus och låta Honom få ta kontroll över mitt liv och min framtid.

 

Stanley Sjöberg

 

 

 

Vad kan du förvänta dig om du nu gör ett allvarligt menat försök att få kontakt med Gud? Är det över huvud taget möjligt att Gud ska visa ett personligt intresse för varje enskild människa, när flera miljoner samtidigt ber om Guds uppmärksamhet? Vi kan jämföra det som händer i modern kommunikation med mobiltelefoner, via TV-kanaler, radionät och vanliga telefonsamtal. Det är svårt att begripa hur varje samtal ändå kan vara så personligt, trots det enorma bruset av röster i atmosfären.

Professor emeritus Eric Olof Backlund har varit en av Nordens skickliga hjärnkirurger. Han har berättat om hur varje enskild människa har en hjärna med ungefär 80-100 miljarder celler. Varje sådan cell kan kommunicera på åtta olika kemiska ”språk”, genom att både sända budskap och ta emot budskap. Då är det inte otänkbart att Gud kan lyssna till vår röst och samtidigt ge oss svar när kanske mer än en miljard andra människor ber samtidigt.

 

Du kan alltså förvänta dig att Gud är intresserad av just dig på ett personligt sätt.

 

När man söker en bekräftelse av Gud är det viktigt att det får ske på det sätt Gud helst vill möta oss. Det är inte vi ska ställa krav på Gud, eftersom det är Gud vi vänder oss till. Främst av allt kan vi registrera Guds inflytande över vårt liv genom upplevelsen av en djupare inre frid och harmoni, en renhet och en känsla av ordlös visshet. Det finns ett annat uttryck i Bibeln för det här, nämligen ”Guds frid, som övergår allt förstånd” (Fil 4:7).

 

Jag tror att när du ger Gud en chans och gör dig tillgänglig för Gudomlig närvaro, då kommer det här att ske som en ny atmosfär, en djup känsla som uppfyller dig. Det jag nu talar om är en del av din Gudsupplevelse. Du kan ifrågasätta om det är mer än din egen känsla och eventuellt en inbillad effekt. Det kommer att märkas i allt annat som sker när du kommer närmare Gud.

Erfarenheten är att du kan vara beredd på att få drömmar som förmedlar viktiga budskap. Så brukar Gud tala till oss människor. Var beredd på att du kommer att träffa människor som är sända av Gud att möta dig. Det som ser ut som en tillfällighet, visar sig vara Guds sätt att använda människor som redskap. Det är också vanligt att Gud manifesterar sin omsorg genom händelser och olika omständigheter. Allt sker för att svåra problem ska bli lösta, konflikter bli försonade och fram för allt livet ska ha en djupare mening.

 

När jag säger det här kanske några tycker att jag beskriver tecknen på Guds närvaro alldeles för enkelt. Den som vill fortsätta att tvivla kan tolka sådana händelser som tillfälligheter. Då vill jag berätta om Viktor Frankl som var professor i psykiatri och psykologi i Wien. Han har beskrivit två erfarenheter som lade grunden till den behandlingsmetod som kallas ”logoterapi”.

 

Tyskland nazitrupper ockuperade Österrike. Judarna identifierades och samlades i ghetton för att skickas med tågtransporter till dödsfabrikerna. Viktor E Frankl var redan då ett känt namn. Han erbjöds visum och kunde fly till Amerika. När han var på väg till konsulatet tänkte han på sina föräldrar som behövde honom. Samtidigt ville han rädda sitt eget liv. Istället för att gå in genom grindarna till konsulatet, vände han och gick sakta hem igen med en tanke att om Gud verkligen finns, måste han visa honom hur han skulle göra. Frågan var om han skulle fly eller stanna kvar för att stödja sina föräldrar. När han kom upp i lägenheten hade hans far också varit ute på en promenad. ”Jag passerade platsen där synagogan funnits”, sa hans far. Så pekade han på bordet i vardagsrummet och visade ett stycke av en marmorskiva som hade suttit på en vägg. ”Hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl…”. Han stannade och efter några dagar togs både han och föräldrarna till en godsvagn som körde dem till Auschwitz förintelseläger. När han steg av tåget höll han hårt sin doktorsavhandling intill sin kropp. En fångvakt slet av honom materialet och tvingade honom att klä av sig och stå där naken i vinterkylan. Så fick han smutsig fångdräkt och när han stoppade handen i en ficka upptäckte han en liten papperslapp. Samtidigt såg han hur tjock rök vällde upp ur skorstenen från gasugnen där judiska kroppar kremerades på löpande band. ”Shema Israel…”, stod det på lappen och han kunde fortsättningen med orden att älska Gud och sin nästa. Då bestämde han sig för att inte låta fienderna knäcka hans inre värdighet. Han skulle inte hata, utan låta kärleken få kontroll. Så utvecklades logoterapin som idé för att hantera svåra livskriser.

 

Jag vet inte på vilket sätt Gud signalerar till dig, men det mest obetydliga tecknet kan vara livsavgörande för meningen med ditt liv.

 

Nu ber många just för DIG!

 

Med vänlig hälsning

 

Stanley Sjöberg

 

 

 

Besviken på Gud eller vad predikanter och präster sagt som inte stämmer? Här berör vi något som gjort att många lämnat sin tro. Så här kan det ha varit för dem:

 

Någon blev svårt sjuk och trodde att Gud skulle ge förnyad hälsa, men det blev tvärtom. En svår olycka inträffade och en ung människa omkom, som dessutom var en trovärdig kristen, med en framtid som hade uppfattats som Guds plan för den personen. Istället avbröts livet och det upplevdes som att Guds omsorg var ett tomt löfte. Två unga människor gifter sig och upplever att de sammanfördes av Gud. Några år senare skiljs de och går åt olika håll.

 

För att förstå vår Gudsrelation när livet drabbar med besvikelser, måste vi studera hur Bibeln och den kristna erfarenheten förklarar vår verklighet. Den harmoni som Gud skapade bröts i det sataniska upproret. Jesus berättade hur revolten misslyckades och flera sammanhang i Bibeln nämner om hur upprorets furstar och änglar blev fängslade, medan många fortfarande ”råder här i mörkret” och påverkar vår värld.

 

I samband med sjukdom, naturkatastrofer och mänskliga olyckor är det inte direkta angrepp av djävulen som drabbar. Världen kan jämföras med de områden som påverkats av Tjernobylkatastrofen. Långt efter det som en gång hände sker följdverkningar som är orsak till mycket lidande.

 

Det finns situationer där människor kommer under inflytande av den personliga ondska som existerar. Vi frestas, påverkas och dessutom är vi också skadade i vår karaktär och har inte alltid motståndskraft när vi ställs inför olika valsituationer.

 

När Bibeln beskriver Guds makt, är det tydligt att det handlar om att Guds kärlek och godhet ska triumfera till slut! Ondskan har i nuläget tillfälligt övertag i många situationer. Den djävulska intrigen är mer komplicerad än vi kan förstå. Det blir därför mycket orättvist mot Gud att anklaga honom för det som hänt och som har sin grund i mänskligt oförstånd eller på grund av djävulsk ondska.

 

Vad kan vi då förvänta oss av Gud när vi ber om hjälp i olika svårigheter? Ett hederligt svar på sådana frågor måste vara förankrat i Bibeln som helhet och den kristna erfarenhet som är sann och äkta.

 

Vi får be om övernaturliga under med fysiskt helande, andlig förvandling, förändrade omständigheter och Guds ledning att lösa svåra situationer. Det kan ske genom Den Helige Andes direkta ingripande, genom änglar som betjänar oss av nåd, men också genom människor som är Guds redskap i samband med medicinska åtgärder för den som är sjuk och goda råd av vänner till stöd för att hantera en livskris.

 

En grundläggande förståelse ges i Romarbrevet där det står så här: ”Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som en förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning” (8:23-23). Varmt troende drabbas på samma villkor som alla människor kan råka ut för svårigheter. Vi lever i en skadad värld som påverkar oss alla. Sjukdomar drabbar på grund av skador i miljön eller på grund av hur vi lever.

 

Erfarenheten när vi ber är att det kan ske ett direkt mirakel som svar på bön. Ibland ger Gud kraft att hantera ett problem och verkligheten är sådan att sjukdom kan leda oss fram till evighetens gräns. Det är något som beskrivs i 2 Kor 5:1 så här: ”Vi vet att om vårt jordiska tält (vår kropp) rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen”.

 

Bibelns löfte är att hela skapelsen ska förnyas och upprättas till den totala harmoni som Gud vill förverkliga i en framtid. Nu är verkligheten komplicerad, men det liv som väntar efter övergången vid evighetens gräns är garanterat en ofördärvad härlighet i frid och harmoni. Därför är människans död inte ett trons misslyckande, även om det kan se ut så.

 

Var inte besviken på Gud! Låt din tro få en sund förståelse av Bibeln som helhet. Lita på att ingen blir övergiven av Gud. Så här står det i Romarbrevet: ”Jag är viss om att varken dö eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter i höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre” (8:38-39).

 

Jag ber för Dig i dag!

 

Hälsningar

 

Stanley Sjöberg

 

 

 

 

 

Ett ärligt sökande innebär också några oundvikliga frågor. Den som vill ha en djupt förankrad tro, kan inte vara likgiltig inför det svåra som upplevs motsägelsefullt eller oacceptabelt för förnuftet. Jag har själv ett krav på att det jag tror på ska vara hållbart, intellektuellt, andligt trovärdigt.

 

Ett mycket svårt område för kristet tänkande är hur man ska förstå att några blir ”frälsta” medan de flesta går ”förlorade”. En man i mogen ålder tog mig avsides efter ett offentligt möte. Hans ögon var fyllda av tårar. ”Jag skulle gärna vilja bli en kristen”, sa han. ”Men du förstår att min hustru dog nyligen och så långt jag vet var hon inte frälst. Om hon inte togs emot i himlen, då vill jag hellre vara där hon är”, sa han med en röst som brast i ett smärtsamt ansikte i tårar.

 

För att förstå innebörden av den frälsning vi får ta emot tack vare att Jesus gav sitt liv på korset, då måste vi uppmärksamma en spännande dimension. Det vi fått lyssna till är att Jesus främst tog vår skuld och vårt straff för att ge oss förlåtelse och frälsning. Det är sant och riktigt. Men det är en del av korsets dramatik.

Läser vi noga Bibelns texter så finns det en annan och minst lika viktig dimension. Vi människor är i en mening oskyldigt drabbade av en ondska som uppträtt som en ockupationsmakt, eller likt ett terrordrama som tagit oss som gisslan. I ett sådant dilemma har vi begått misstag som Bibeln kallar synd. När Jesus kom i mänsklig gestalt, var det också för att dö och stiga ner i Dödsriket och avväpna djävulen, befria oss från ”mörkrets välde” och garantera att nu har Jesus Kristus ”nycklarna” till döden och dödsriket.

 

Syftet med att Jesus gav sitt liv är att ”han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen” (Hebr 2:14). Det största problemet för Gud är människans felsteg, utan den djävulska ondskan. Det finns en befriande känsla i att upptäcka det här.

 

När vi samtidigt läser Kolosserbrevet som förklarar försoningens omfattning, då anar vi något storslaget. Genom Jesus blev det möjligt att allt som existerar av liv, synligt och osynligt, allt blir försonat (1:13-20).

Ingen av oss vet hur evigheten kommer att gestaltas. Men vi kan vara helt trygga och säkra om att Gud är kärleken, han dömer rättvist och överger oss inte förrän vi når den härlighet som han offrat sig för att vi ska få ta del av.

 

Det finns ett stort allvar, en ofrånkomlig risk att gå mista om det mest underbara som beskrivs som himlen. Varje ord som Bibeln innehåller är ett budskap som gäller. Även det som handlar om ”helvetet”. Tyvärr har den svenska översättningen med ”helvetet” ett uttryck som är helt främmande för grundtexten. ”Helvetet” är mer förankrat i vikingarnas gudasagor med gudinnan Hel som tog ”vite” och därmed gav oss ordet ”HelVite”. Bibelns ord ”Hades” handlar om rannsakan, att komma till insikt, bli medveten, en process.

 

Det är en oändlig nåd att tillhöra Jesus och få välkomnas in i den härlighet som väntar efter döden. Gud kommer att vara trovärdig i sin barmhärtighet. Läs Romarbrevet (2:14-16).

 

Jag kan inte tänka mig att Gud planerade en frälsning som skulle innebära att den större delen av mänskligheten skulle stå helt utanför en sådan räddning.

 

Du kan lita på Guds totala kärlek!

Det här kan vi samtala mer om…

 

Varje människa har en inre förmåga till andlig kommunikation. Man kan uppleva hur man ”vet” det man inte känner till. En del har en starkt utvecklad intuitionsförmåga. Konstnärer, skapare av musik, författare och idérika företagsledare m.fl., kan berätta hur de mest framgångsrika visionerna gavs som en andlig upplevelse. Den här andliga egenskapen har också utvecklats inom olika religioner i samband med meditation.

 

Därför talade Jesus om vårt behov av en andlig pånyttfödelse som en förutsättning till vår Gudsgemenskap (Johannesevangeliets 3:e kapitel).

 

Det jag nu försöker beskriva kan jämföras med mobiltelefonens egenskaper. Samtidigt vet vi att om mobilen är urladdad så är den ”död”. Människan är skapad med kropp, själ och ande. Gudskontakten sker utifrån vårt innersta, vår ande.

 

En upprättad Gudsgemenskap är något mer än att utveckla sin intuitiva begåvning. Bibelns undervisning hävdar att vi behöver försonas med Gud genom Jesus för att få en trygg gemenskap med Gud. Människans synd och splittrade inre ”jag” måste ta emot en inre rening och befrielse för att få en klar och tydlig gemenskap med Gud.

 

De som förr haft en fungerande Gudsgemenskap, men upplevt hur den kvävts av konflikter, eget dåligt samvete eller perioder av stress m.m., kan be om förlåtelse, befrielse, försoning och ny kraft, energi, för en förnyad Gudsgemenskap.

 

Jag har upptäckt några verser i Bibeln som jag gärna vill dela med mig av. Så här står det: ”En läkande tunga är ett livets träd, en falsk tunga ger hjärtesår” (Ordsp 15:4). Det hebreiska språkets ord för ”hjärtesår” är ”shever beRUACH” och beskriver en fraktur, något sönderbrutet, man är sårad i anden efter kränkande behandling, en svår konflikt.

 

 

Det står också så här: ”Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, på hjärtesorg följer modlöshet” (Ordsp. 15:13). Ordet innebär att man blivit misshandlad och kvävd av besvikelse. I Ordsp 17:22 står det att ”brutet mod suger märgen ur benen” = (a broken spirit drieth the bones).  Det här är exempel på när människan är drabbad och helt oskyldigt blivit offer för andras ondska.

Det kan också vara som följande ord beskriver, att ”stolthet går före undergång och högmod går före fall” (Ordsp 16:18). I King James översättning står det att “pride goeth before destruction, and a haughty spirit before a fall”. Det andliga livet är ödelagt, slocknat på grund av övermod och stolthet.

 

Vår mottagningsförmåga inför Gud kan alltså vara skadad så att det upplevs på det sätt som Bibeln beskriver att ”som en nerbruten stad utan murar är den man som inte kan styra sitt sinne” (Ordsp 25:28). I den engelska bibelöversättningen står det: ”has no rule over his own spirit”. Beskrivningen anknyter till Rom 7:19 om ”det goda som jag vill gör jag inte…”.

 

När man söker Gud och ger en ärlig chans till sig själv och räknar med ett tillmötesgående från Guds sida, då är det viktigt att vara ödmjuk och erkänna att problemet med Gudskontakten kan finnas inom oss. Det är inte så att Gud är ovillig och svår att nå fram till. Det är tvärtom så att Gud har svårt att nå oss.

 

Därför ber vi idag:

 

Jesus Kristus, min Frälsare och Försonare. Tack att Du erbjuder oss att vara vår Medlare mellan det Gudomliga och vår verklighet. Därför ber jag om att allt inom mig som kan hindra Dig att nå mitt innersta, ska övervinnas genom förlåtelse, befrielse och nytt andligt liv genom Den Helige Ande.

 

Herre, jag ber Dig om en tydlig andlig upplevelse av Din Närvaro, Din hjälp och omsorg, med förvandlade omständigheter. Jag vill vara ledd av Din kärlek och kontrollerad av Ditt sätt att ta itu med livets problem och svårigheter.

 

Tack Jesus för en andlig pånyttfödelse, en uppfyllelse av Din Helige Ande just nu.