Historik
Webbmöte
Kyrkans kris får inte bli kyrkans död!
Under sommaren har jag vid några tillfällen här i Webbkyrkan tagit upp frågor som berör kyrkans kris och gudstjänsternas försvagning. När jag berör sådana problem är jag medveten om att inte ha svar på de problem som tas upp.
Både de historiska kyrkorna och det vi kallar ”väckelserörelserna” har gemensamma problem i vår tid. En del söker sig till en mer liturgisk form som skapar trygghet och ger möjlighet att vårda det andliga livet utan stress och utmaningar. Andra inspireras av kyrkor i USA som gör söndagens gudstjänst mer aktuell med spännande intervjuer, korta ”vittnesbörd” och en nutidsanpassad ”predikan”.
En orsak till att så många slutat att vara med i sin kyrka är att man vet på förhand hur det blir och det är inte speciellt intressant. Musiken är ensidig, det som kallas ”lovsång” är en ständig upprepning av enkla texter utan teologiskt djup. Predikans innehåll är goda tankar och uppmaningar som vi hört många gånger förr.
I samband med att jag läst en del kyrkohistoria har jag förstått att vi befinner oss i ett läge när predikan borde klarlägga sådana stora områden som hur Bibeln förklarar Guds egenskaper och VEM Gud är i jämförelse med VEM Jesus är och i vilken mening Den Helige Ande är en personlighet inom Gudomens Treenighet.
Nästan alla som vill lära känna Jesus går till evangeliernas berättelser om den period inom högst 35 år när Jesus kom i mänsklig gestalt. För att förstå vem Jesus är blir det minst lika viktigt att studera Jesus utifrån evighetsperspektivet, i vilken mening Jesus är Gudomlig, men ändå i en relation till Fadern, som är Den Högste, någon som är större än Jesus är.
Egentligen måste kyrkans kris bearbetas mer i samtal där man inte är fler än att alla kan vara med och dela iakttagelser, berätta om vad man läst och kommit fram till.
Jag har de senaste dagarna läst boken ”Ansikte mot ansikte” där Göran Skytte samtalar med Wilfred Stinissen om djupet i kristen tro. Boken är skriven som en dialog där Göran Skytte får med både skratt och allvarliga ansiktsuttryck, känsla och förnuft, tystnad och starka ord. Det här är nog den bästa bok jag läst på länge när det handlar om att väcka liv i andliga frågor och fördjupa innebörden i att vara en kristen. Det finns en del i samtalet där jag inte är helt överens, eller där jag skulle vilja ställa frågor. Därför har jag också kontakt med Göran Skytte via mail.
Kanske är det Wilfred Stinissen beskriver, en andlig vägledning som främst fungerar i kloster där man ägnar all tid varje dag åt sin inre uppbyggnad. Det måste finnas en enklare väg när man är mitt i livet och ska hinna med allt som hör ihop med yrkesutövning, resor, kommunikation, familj och vänner.
Samtalet i den här boken borde inspirera oss alla att ha liknande samtal mellan våra vänner och tillåta oss att tänka fel, vilja hitta rätt, fråga, samråda, diskutera, be, experimentera och testa olika möjligheter till att stödja andlig utveckling, fördjupning.
Kyrkans kris får inte leda till kyrkans död.
Med hälsning i sommarvärmen juli 2010
Stanley Sjöberg
Religiösa institutioner kommer alltid att komma och gå. Bevarandet av kristna institutioner som Pingströrelsen, EFS, Pang i Bygget (nuvarande EFK före detta Nybygget), Metodisterna, osv. är dömt att misslyckas. Även bevarandet av gudstjänstformer är dömt att misslyckas. Kyrkans kris kan mycket väl få bli kyrkans död för mig. Inget säger mig att dagens kyrka måste bevaras. Begreppet församling har förändrats mycket bara de senaste åren, och idag måste församlingsbegreppet tolkas mer och mer som den universella himmelska församlingen än en isolerad egen församling på en ort. Precis som begreppet Israel i Nya Testamentet inte längre bara omfattar Israel utan alla folkslag i vidare betydelse i de flesta fall. Det samma kommer att gälla kyrkan och församlingen. Människor kommer att minska i antal i traditionella församlingar, men antalet kristna kommer inte att minska, snarare tvärtom. Människor som är kristna utan att tillhöra en lokal församling är inte ett mått på kristenheten, utan att formen för gemenskap har förändrats.
Jag själv har många kristna vänner, är själv en kristen men sätter aldrig en fot i en kyrka. Från början tyckte jag att det var sorgligt att inte jämnt gå till möte, men nu för tiden har jag istället insett att det är en styrka. Tex läser jag bibeln mycket mer än jag någonsin gjort förut, min rot i ordet är mycket mer påtaglig och mitt böneliv mycket mer aktivt än någonsin. Jag har också formats av ordet och inte från predikstolen av någon självutnämnd person. Jag har naturligtvis tolkningsföreträde, men har i många fall rättat mig efter ordet där jag ansett mig ha fel.
Jag inser att fler skulle behöva ställa sig utanför församlingen och kyrkan och läsa sin bibel istället. Några av mina kristna vänner predikar för mig, som om jag vore helt novis om saker och ting, som de har "upptäckt" när jag själv "upptäckt" för länge sedan. De hoppas att jag ska komma på den "rätta vägen". Jag har insett hur inskränkt och imbecillt kyrkan är i många fall och jag kan bara vara tyst och inte låtsas om någonting.
Den konformitet som präglar rörelser och kyrkor och dess medlemmar fungerar inte idag. Naturligtvis kan man se det som ett västproblem och att egoism och själviskhet är det som gör det att det inte fungerar. Till viss del är det sant, men även att den subkultur som genomsyrar de kristna kyrkorna är helt enkelt subkulturer formade av mänskliga intressen. När dessa intressen går ur tiden faller också människorna bort.
Den universella församlingen är starkare än någonsin och den himmelska kyrkan mer påtaglig än någonsin. Kristna rörelser kommer och går men Kristus består.
Upptäckte också att bibelläsandet ökade och bönelivet utanför kyrkan. Går också djupare in i texterna med hjälp av kommentarsböcker och annat. Gillar Bible knowledge commentary från Dallas seminary faculty. Den har djup och redovisar olika tolkningar där det finns några.