- Hur ska jag förstå Guds mening och syfte med mitt liv, undrade en man som hade sökt upp mig för ett själavårdande samtal. ”Jag vill ingenting hellre än att förverkliga Guds vilja, men jag begriper inte hur jag ska ta reda på vad Han vill”, tillade han och avslöjade att han kände sig misslyckad och frustrerad.

Han berättade om sin yrkesutbildning, att han är gift och har två tonåringar i familjen. Även om livet har högt tempo så är de med i sin församlings gudstjänster ganska regelbundet. Dessutom tillhör de en bönegrupp som träffas en gång varannan vecka. Jobbet innebär en hel del resor och möten med olika människor. Han har goda relationer med sina kunder och kolleger. Egentligen är allt riktigt bra och ändå finns en känsla av tomhet.

Jag var inte beredd att svara på hans fråga direkt. Jag anade att han funderade över om han kanske skulle lämna jobbet, söka till en bibelskola och kanske åka ut som missionär till något annat land. Men hur får man veta vad Gud vill…

Medan vi samtalade kom några bibelord till mitt inre. ”Förutbestämt var vad en människa skulle bli”, står det. I den 139:e psalmen beskrivs hur Gud finns med när en människa formas i moderlivet. Jag blev överraskad av det svar som kom över mina läppar. ”Du är i Guds plan och behöver inte fundera över några större förändringar”, sa jag. Han höll med om att det han upplever av framgångar i livet är Guds välsignelse. Den familj han har är en Guds gåva. Men han blev inte nöjd med mitt svar och jag kände själv att det fattades något mer som Gud ville ha sagt.

- Får jag ställa en rak fråga, undrade jag. ”Javisst”, svarade han. ”Brukar du berätta för dina medmänniskor att du är en kristen och att du gärna vill dela med dig av det du upplevt av Gud till andra människor”, frågade jag. Det blev alldeles tyst. Det visade sig att ute i yrkeslivet i olika delar av Sverige så visste ingen om att han tillhör en församling och är en engagerad kristen.

Nu fick samtalet liv och jag kunde ge honom goda råd hur man kan inleda samtal om kristen tro, anknyta till dagsaktuella händelser och få djupa samtal för att fler ska förstå vem Jesus är. Det visade sig att han hade varit helt tyst om sin tro när han fått veta att kolleger och kunder varit drabbade av svåra kriser och även i sorg.

- Det här är vad Gud vill med vårt samtal, sa jag till honom. ”Du är i Guds vilja med ditt liv, men måste göra det Gud vill i dina omständigheter”.

- Men jag har en fråga till som är känslig, tillade jag. ”Brukar du offra något av din inkomst i samband med gudstjänsterna i kyrkan?” Det hettade till i vårt samtal. Han kände sig kränkt av predikanter som talade för mycket om pengar och förväntade sig att alla ska ge tiondet av sin inkomst. Jag höll med om att en del ställer för hårda krav på sina mötesbesökare. Men föreslog att han skulle börja att ge medvetet en mindre summa varje månad. Varför inte tio procent av edet du får efter skatt?

Mitt förslag var också att anknyta till något konkret missionsprojekt som man kan följa och kontrollera att pengarna går till, en bibelskola i Asien eller Afrika, några pionjärarbetare eller kanske två eller tre föräldralösa barn som man kan vara fadderförälder till.

- Jag tror att du är i Guds vilja med ditt liv, men ska börja göra Guds vilja där du befinner dig. Då kommer det att skapa en helt ny harmoni med Gud, menade jag.

Stanley Sjöberg

Det fordras intellektuell mognad och andlig trygghet om man vill vara kristen i Sverige i vår tid. Angreppen mot Bibelns trovärdighet återkommer regelbundet. Kritiken riktar ibland in sig på svaga punkter och tydliga misslyckanden inom kyrkornas värld. Det finns också en intellektuell brottningskamp i relation till Bibelns historia, undervisning och vad som kan accepteras i en upplyst tid som vår. Tvivlet måste ha utrymme och det är även tillåtet att provocera, håna och uttrycka förakt, om man upplever det så. Samtidigt måste den som tror ha rätt att också ha känsla och förnuft i eldig kombination. Allt detta så länge som det finns respekt för mångfalden och religionsfrihet tillämpas med generositet. Därför erkänner jag att den senaste utmaningen gjorde mig upprörd, utan att vilja annat än hävda hederlighet i citat och slutsatser.

Jag tänker på hur en pastor Gunnar Samuelsson i Svenska Missionskyrkan, den 27 maj,  fått stort utrymme i tidningen DAGEN då han ifrågasätter om Jesus egentligen blev korsfäst. Enligt Gunnar Samuelsson är allt ett missförstånd i vår kristna tro, med sångtexter, ikoner och annan konst.

Den forskning som han redovisar bygger på en grundläggande idé inom det som kallas ”historisk-kritisk” bibelsyn. Materialet som lyfts fram  som bevis, hämtas från källor utanför Nya testamentets innehåll. Jag har noga läst den föreläsning som hölls på något som kallas Hönökonferensen förra sommaren.

Forskaren berättar om en man som hette Sandoces i antiken och som hängdes upp på en påle och togs sedan ner efter att han hade överlevt tortyren. En hund blev uppsatt på en spetsig pinne och det påminde om hur Dracula gjorde när han plågade någon. Då kan väl inte Jesus ha blivit korsfäst, säger forskaren Gunnar Samuelsson från Hönö.

Gunnar Samuelsson har i sin föreläsning ändå vid ett tillfälle citerat Matteusevangeliets beskrivning av korset. När han citerar detta ges intrycket att Matt 27:-48-50 motsäger allt vi hört tidigare. Samuelsson förstärker citatet med att hävda att den översättning han citerar från är ”en av de bästa handskrifterna” och enligt texten dog inte Jesus på det sätt som Johannesevangeliet beskriver. Men så märker jag att översättningen är från en man som heter Sinaiticus Vaticanus och tillhör en läsning som inte finns med i några bibelöversättningar i världen, utan betraktas som ett tillägg för att väcka tvivel och misstro mot Bibeln som helhet. Det är inte hederligt att citera Matteusevangeliet genom att göra ett tillägg som ändrar det ursprungliga innehållet!

Det är en märklig ambition att som kristen i pastorstjänst ägna sig åt en forskning som medverkar till tvivel, avståndstagande och en total omvärdering av det allra innersta i kristen tro.

Jag tror på det öppna samtalet! Vi ska ge varandra generositet och visa ödmjukhet när vi tänker olika. Sedan kan vi ha skarpa åsikter... ett problem med en sådan här text är att den kan upplevas lite för skarp. Men om någon talar med mig så är röstläget inte varken aggresivt eller ensidigt. Jag vill vara lyssnande och i dialog.

STANLEY SJÖBERG

- Gör dig inte något illa! Vi är alla här, ropade Paulus mitt i natten när han såg mannen dra sitt svärd för att ta sitt liv. Det här berättas i Apostlagärningarnas 16:e kapitel.

Just nu ger jag den här hälsningen till dig som inte har någon lösning på situation än att släcka livslågan. Du tänker ta ditt liv. Du vill helt enkelt försvinna, istället för att kämpa vidare. Gör dig inte illa! Ditt liv har en mening och trots svaghet, misslyckanden, dåligt samvete eller djup förnedring, behövs du för att lösa de problem du har tillsammans med dina närmaste.

Bibeltexten handlar om fångvaktaren i Filippi. Han trodde att alla hade rymt och han ändå skulle bli dömd till döden. Men Paulus och Silas var kvar, trots att han några timmar tidigare hade misshandlat dem och satt dem i ett fängelse med fotbojor. De var beredda att förlåta honom och tillsammans fick de vara med om kristendomens genombrott för Europa. Några år senare fick den här fångvaktaren i Filippi ta emot det brev som Paulus skrev när han satt i fängelset i Rom. Det var ”glädjens brev” och är en sammanfattning av en spännande utveckling som de hade varit med om gemensamt.

Döm dig inte så hårt att du tar ditt liv! Det finns förlåtelse och förståelse. Tänk inte att du är totalt övergiven och utan framtid! Räkna med Guds möjligheter att leda dig ur krisen in i nya erfarenheter av gudomlig omsorg. Inbilla dig inte att allt är meningslöst! Den här mannen gjorde en fantastisk insats när han innan gryningen hade fått se hela familjen förvandlad, döpta och förenade med Kristus. Tidigt följande morgon dukades en festmåltid och mannen var ”jublande glad” står det i Bibeln.

Din förtvivlan kan också vändas i glädje. Jag läste en gång om den ingenjör som hade ansvar för sprängningarna av Sankt Gotthartstunneln i Sydeuropa. Med noga ritningar och beräkningar sprängdes tunneln från två håll och han hade räknat ut när de skulle mötas. Men det såg ut som om han hade planerat fel. Mannen var så stressad att när det hade gått några dagar och allt såg ut som ett misslyckande, då  tog han sitt liv. Några timmar senare kom genombrottet och allt var perfekt. Men det fick han inte uppleva. Han hade dömt sig själv till döden.

Samtidigt som jag vill uppmana dig att leva vidare så är jag angelägen om att avdramatisera det som kallats ”självmord”. En sådan handling är inte en ond våldshandling utan förknippad med fruktansvärda skuldkänslor och ångest.

När en syster eller broder tar en näve sömntabletter eller förbereder en snabb död på annat sätt, då är det i den djupaste förtvivlan och självfördömelse.

Simson är ett exempel på en man som hade begått sådana misstag att han tog sitt liv, samtidigt som han drog många med sig in i döden. Det är märkligt att när Hebreerbrevet nämner honom (11:e kapitlet) så tillhör han dem som ska nå målet tack vare Guds nåd och försoningens omfattning.

Jag kanske inte kan hjälpa dig praktiskt, men vill gärna stödja ditt tänkande för att se nya möjligheter. Dessutom tror jag att det hjälper att be och söka Guds vägledning till att lösa problem.

Stanley Sjöberg

Pingsten som kristen högtid anknyter till Gamla testamentets händelse vid Sinai när Israels folk hade kommit ut ur slaveriet i Egypten och var på väg mot en ny framtid. Syftet med att Gud räddade dem var att han skulle använda dem till välsignelse för hela jorden. Därför var det nödvändigt att de både fick en stark andlig upplevelse som grundläggande erfarenhet och de tio budorden med etik och moral för att hantera livet och forma ideal inför framtiden.

När vi har tagit emot Jesus Kristus som Frälsare och börjat vara med om Guds vägledning och omsorg i våra liv, då är det helt avgörande för vår utveckling att få bli uppfyllda av den helige Ande på det sätt som skedde på Pingstdagen.

Genom hela den kristna historien har den här erfarenheten erbjudits och de som tagit emot den helige Ande har fått betydelse för att kristendomens äkthet har bevarats, trots perioder av korruption och vilsenhet bland officiella ledare och statliga ämbetsmän som haft kristendomen som täckmantel för själviska ambitioner.

Alla vi som vill vårda vår tro och påverka vår omgivning till att respektera och ta vara på det kristna idéarvet, vi är helt beroende av att utöver en intellektuell förståelse, uppleva en andlig verklighet på det sätt som beskrivs om Pingstdagen i Jerusalem.

Den här veckan skriver jag i Hemmets Vän (torsdagen den 27 maj) om det som hände år 1492 i Spanien. (Gå in och läs på www.hemmetsvan.se) Judarna drevs ut ur landet och hotades av total förintelse. Det är en fruktansvärt dramatisk och blodig historia. I Spanien fanns en man som också var av judisk härkomst, men hade blivit en kristen. Vi minns honom som Christoffer Columbus, mannen som upptäckte Amerika. I en nyligen utkommen bok beskrivs hur han upplevde en karismatisk kristendom med märkliga uppenbarelser om att Gud hade kallat honom till ett speciellt uppdrag. Han visste att han skulle upptäcka ett land som skulle få betydelse för Israels framtid och bli en tillflyktsort för jagade judar som hotades till livet i Europa.

Varje gång som någon överlämnar sig åt Gud för att bli tillgänglig för den helige Andes ledning och styrka i livet, så sker något påtagligt och det medverkar till förändring.

Du kan få en helt ny andlig utrustning och förståelse om Guds unika tanke med ditt liv. Vi ber tillsammans om en sådan erfarenhet av den helige Andes närvaro i ditt liv.

STANLEY SJÖBERG

Jesusmanifestationen samlade tjugofem tusen deltagare som kom från olika delar av Sverige. Vädret var det bästa tänkbara och redan på morgonen fylldes Filadelfiakyrkan vid Sankt Eriksplan med minst 1500 personer. På torg och många offentliga platser hölls ”open air”-möten.

Det som hände var en manifestation av kristen enhet. Jag tror att det fram för allt blev en inspirationsdag för troende kristna som i vanliga fall möts i mindre sammanhang. Nu gavs ett vittnesbörd om att vi är många!

De som talade vände sig främst till de troende och manade till uthållighet i den förväntan som finns att det andliga klimatet i vårt land ska bli varmare, innerligare och med större öppenhet inför kristendomens centralgestalt, nämligen Jesus.

Idén till Jesusmanifestationen fick jag i ett tidigt skede av våren och  sommaren 2008. Orsaken var alla de exempel på hur Jesus som historisk person gestaltades i konsten, filmen och med uttalanden som nedvärderade de värderingar vi fått tack vare Jesus. Lena Andersson sommarpratade i radion och beskrev Jesus som ett dåligt exempel på ledarskap. Elisabeth Olsson hade fått allt större uppmärksamhet med sin bildutställning där Jesus framställdes som en motsägelsefull karaktär. Inom teologiska kretsar dominerade idén att Jesus inte är annat än en vanlig människa, ungefär som Islam hävdar, med tillägget att den som tror på Jesus som Guds Son ska avrättas.

Jag var motiverad till att ta ett initiativ för en manifestation av kristen tro. Idén var att inte beskriva det negativa eller protestera mot dem som gillar att håna. Min arbetsidé var att det nu skulle ges en grundlig kunskap om Jesus, på det sätt som evangelierna beskriver och historiens erfarenhet av Jesus vittnat om.

Utvecklingen av idén är i en mening större än jag hade kunnat hoppas på. Min beundran inför dem som tagit hand om ledningen är viktig att ge uttryck för. Vilket otroligt engagemang! Nu har de troende kristna inspirerats och fått se att vi är många som tror på Jesus och vill vårda andlighet med respekt och värdighet.

Därför hoppas jag att nästa initiativ får ett fördjupat ideologiskt innehåll, som klarlägger det vi tror på och är övertygade om, nämligen att Jesus är evighetens Herre, genom vilken allt har skapats och som gav sitt liv för vår frälsning, men också är en förebild värd att respektera och efterfölja.

Vår tid ställer krav på intellektuell trovärdighet och ideologisk tydlighet. Därför behövs både ett försvar med tanke på negativa angrepp mot kristen tro, men också en genomtänkt beskrivning av kristendomens betydelse för människovärdet, demokrati och hållbar etik.

Troligtvis kommer Sverige att i slutet av september få besök av professor Scot McKnight från Chicago. Han är en av de teologer som i tjugo arbetat med en kritisk forskning som utgått från att Nya testamentets berättelser är överdrivna och därför inte sanningstrogna. Scot McKnight har funnits med i den inre krets som påverkat sådana som K.G. Hammar och Jonas Gardell till att se Jesus som en vanlig människa. Nu har denne professor insett hur vilseledande hans forskning varit då allt handlat om att studera kritiken mot Jesus. Han har nu blivit en ivrig förespråkare för att studera Bibelns framställning av vem Jesus är.

STANLEY SJÖBERG

Jag läser i Svenska Dagbladet om ”mindfullness”. Det handlar om stillhet, tystnad, meditation som en väg till inre helande. Motsatsen är stress, motorljud, radiokanaler, TV-program, högt sorlande röster på en restaurang eller i kyrkan, pappershögar med uppgifter som väntar, tidningar, böcker, brev, e-mail, telefonsamtal, sms och mycket annat.

”Mindfullness” sammankopplas med zenbuddism och meditationsrörelsen får stöd av Dalai Lama. Det som erbjuds möter ett behov bland västerlandets människor. Reaktionen bör inte vara negativ.

När Israel firar sabbaten är det också ”mindfullness”, med tystnad, stillhet, eftertanke och avstängda mobiltelefoner, nedsläckta TV-mottagare och parkerade bilar.

När vi i Sverige tog vår kristna tro på fullt allvar tillämpades principen med stillhet, varje söndag. I vårt hem hade maten lagats innan helgen. Ingen fick spela fotboll, snickra, sticka eller arbeta med något annat. Bönder lät skörden vänta och vilodagen praktiserades och gav människorna ”mindfullness” inför nästa arbetsvecka.

Det är inte all konstigt att många är kroniskt trötta när man ”kopplar av” med att snickra på sommarstugan, göra i ordning båten inför semestern, eller ha göra så mycket annat som man inte hinner med under veckan.

Många reser i helgen till släktingar, vänner och utflyktsmål. Man kommer hem på söndagskvällen, trött, för att innan sängdags ”ladda” inför arbetsveckan, med förberedelser, några samtal, koll i almanackan och lite annat.

Vi som har en kristen tro måste ta vara på Bibelns vägledning till inre frid, istället för att ”gå över ån för att hämta vatten” med en meditationsteknik från buddismens idé om stillhet. Det finns en oerhörd inre kraftkälla i att lära sig bön med stillhet inför Gud, när helig närvaro omsluter och det inte ens behövs ord för att bedja.

När jag tar upp sådana här perspektiv är det inte för att förebrå eller ge dåligt samvete. Det finns situationer där även Jesus talade om att bryta sabbatens regelverk, om något måste göras som har hög prioritet. Men visst börjar man  tänka med rannsakan då man läser om resultat som redovisas från dem som praktiserar "mindfullness" - helt enkelt stannar upp och ger sitt inre stillhet.

Vi önskar varandra en välsignad vecka och en härlig pingsthelg!

Här i Stockholm ser vi fram mot Jesusmanifestationen på lördag

STANLEY SJÖBERG

Jag har många gånger upplevt att Gud har låtit mig förmedla personliga hälsningar till människor som jag inte känt till, men som funnits i stora folksamlingar. Nyligen fick jag bekräftat av en missionär hur det fungerade i ett stort möte i Tanzania. Jag talade från en estrad ute på ett stort majsfält och det var nog minst två tusen ungdomar samlade. Nattmörkret var kompakt, utom stjärnorna på himlen. Jag såg inte folkets ansikten och hade endast en fotogenlampa till hjälp att se bibeltexten.

- Här finns någon som varit utsatt för tortyr, sa jag. ”De sparkade dig i huvudet och du förlorade din hörsel, som i det här ögonblicket kommer tillbaka när Jesus möter dig”. En ung man kom springande fram till estraden och bekräftade att det var han som i samma ögonblick upplevde miraklet. Han hade flytt från ett grannland, men blivit svårt torterad av gränspolisen.

Men nu gäller det någon som finns framför datorn i en helt annan situation. Du vill räkna med Gud och vårda din Gudsrelation. Men den person som du lever med har inte samma intresse. Det kanske är din man eller hustru, en sambo eller en kamrat.

När han/hon ser program på TV som stör ditt tänkande och handlar om en kultur som står i konflikt med dina värderingar, då blir du ledsen och arg. Ibland reagerar du så tydligt att det nästan separerat er känslomässigt.

För en del år sedan hade jag nära kontakt med ett par makar. Hon kom till kyrkans gudstjänster och var även med när det var lördagskväll och vi samlades till bön. Hennes man var ute och dansade och gillade restauranglivet. Ändå höll de ihop, men det var påfrestande. Hon var irriterad och sorgsen.

Så fick hon en tyst idé en kväll och följande dag anmälde hon sig till en danskurs i hemlighet. Efter en tid kunde hon dansa och gillade musiken. Så kom helgen och som vanligt planerade han att gå på krogen och hon förväntades gå till kyrkan. Men nu överraskade hon med att fråga om hon fick följa med honom ut och dansa. Han blev nästan chockerad, men glad. Ändå mer förvånad blev han när hon visade sig kunna dansa.

När de kom hem den kvällen sa han att ”när du följde med mig och ville dansa, då följer jag med dig till kyrkan i morgon”. Det dröjde inte länge förrän han mötte Gud och de sedan har fortsatt att tjäna Gud gemensamt och förmodligen kopplat av med restaurangbesök när det funnits tid till det.

Gå varandra till mötes och var inte så ”gudfruktig” att det skapas en dömande attityd och krav som låser, istället för att väcka längtan.

Kom ihåg ett bibelord: ”Den icke troende mannen är helgad genom sin troende hustru och den icke troende kvinnan är helgad genom sin troende man” (1 Kor 7:14).

Han/hon är närmade Gud än du anar, men blockerad av tidigare upplevelser av hårda krav och fördömande attityder. Fortsätt inte att uttrycka ångest och oro, välj förtröstan och tillmötesgående glädje.

Välkommen att berätta om vad som händer. Min mailadress är stanley.sbg@telia.com

Bön: Tack Jesus Kristus för Din heliga närvaro i det rum där min vän just nu får den här hälsningen! Jag ber om Din Andes påverkan, väck längtan till liv, ge drömmar med Ditt direkta tilltal, låt händelser inträffa och omständigheter ske som på ett naturligt sätt sammanför mina vänner till gemenskap med Dig och med varandra.

Det är en glädjande överraskning att höra från olika håll att så många besöker Webbkyrkan på Internet, både yngre och äldre, här i Sverige, men också i Norge, Finland, Australien, i Bolivia och Kina m.fl. platser.

Jag är medveten om att vi har en enkel form. Därför gläds vi över att det också finns många fler initiativ för att ge andlig vägledning på Internet.

Samtidigt som jag ser det här som en uppgift, vill jag berätta något om fler områden där ni som brukar be till Gud, kan stödja i det vi kallar förbön.

På Papua Nya Guinea, i den del som tillhör Indonesien, förmedlar jag via Centrumkyrkans Församling i Sundbyberg, ett regelbundet underhåll för ett barnhem intill staden Sorong. Vi bygger också ut med plats för fler och ska kunna ta emot närmare 150 barn efter årsskiftet. Problemet är att vi drabbats av torka och inte har friskt vatten, trots att det borrats ner till 80 meters djup. Skogsavverkning och klimatförändring påverkar naturen negativt.

Senaste månaden har ett krig pågått mellan två stammar i området. När jag fått rapporterna förundras jag att sådant sker i vår tid. När det sker en krigsförklaring bildas fronterna med männen som möts med pilbågar och spjut. Spetsarna är behandlade med ormgift som dödar dem som träffas. Jag har själv samtalat med barn som bevittnade när deras föräldrar dödades. Därför finns våra barnhem som en möjlighet för dem som förlorat sina föräldrar.

Regelbundet har jag kontakt med Pakistan där kampen mot slaveri och extrem fattigdom ges stöd. Det gäller barnens skolgång, vuxna som får lära sig läsa och skriva, projekt med ”mikrolån” till att starta egna företag.

Den här veckan har min vän pastor Elon Svanell läst korrektur och rättat i texten till den pocketbok som trycks och ska spridas efter den 15 juni. Titeln är ”Tro & Vetskap” med en enkel beskrivning om Bibelns tillförlitlighet, meningen med den frälsning Jesus Kristus gjort möjlig för oss och förslaget om att testa Gud i ett ärligt försök i trettio dagar. En av Webbkyrkans vänner, Martin Rudenlöv i Sävsjö, erbjöd sig att göra grafisk formgivning och Gospel Media i Örebro genomför produktionen. I ett sådant teamarbete ska den här skriften på cirka 60 sidor kunna spridas till många för lägsta möjliga kostnad.

Jag har lovat att alla som vill få ett exemplar efter den 15 juni (!) kan ge mig namn och adress på mitt personliga mail som är stanley.sbg@telia.com Det enda jag önskar är att mottagaren sedan betalar porto – efter att ha fått boken som gåva!

Nu är vi många som förbereder oss inför Jesusmanifestationen i Stockholm lördagen (pingstafton) den 22 maj. Det kommer många busslaster, tre tåg X2000 och tillresande på olika sätt från hela Sverige. Vi inleder den här dagen med samling till bön i Filadelfiakyrkan kl. 09.00 då ULF EKMAN tillsammans med domprost em HAKON LÅNGSTRÖM, Sankta Claras präst CARL-ERIK SAHLBERG med Oasrörelsens inspiratör BERIT SIMONSSON och Centrumkyrkans pastor CARIN DERNULF tillsammans med många fler är med och leder.

Just nu arbetar vi med att förbereda en ny viktig del av Webbkyrkan. Det är mina frivilliga medarbetare Martin Söderlund och hans blivande svåger Andreas i Ö-vik som ”bygger” utrymme för det vi ska kalla BIBELVETSKAP i Webbkyrkan. Det som inom universitet och bland akademiker kallas ”Bibelvetenskap” är ofta förknippat med en kritisk hållning. Jag anser att i ett historiskt och numera globalt perspektiv så finns det en omfattande kunskap med grundlig forskning som bekräftar Bibelns trovärdighet och medverkar till att kristendomen vinner stora framgångar över hela världen.

Mitt initiativ som inleds under sommaren, vill vara ett hjälpmedel till ökad bibelkunskap i relation till Gamla och nya testamentet, men också i relation till viktiga och grundläggande sanningsområden. Du ska kunna klicka in dig på Webbkyrkans BIBELVETSKAP någon gång framöver, som kompletterande fördjupning för vår tro.

Så är jag tacksam och stolt över den hjälp som ges av Anki och Sören Berggren när vi spelar in filmavsnitt för Webbkyrkans gudstjänster. Varje program läggs ut på youtube och får stor spridning. Hitintills har mer än 30.000 program avlyssnats! Det är inte stort i jämförelse med mycket annat som erbjuds, men när jag tänker som pensionerad pastor att jag fått tala till 30.000 lyssnare, då känns det inspirerande.

- Så skall också min Gud, på ett fullt mått och på ett härligt sätt, i Kristus Jesus, giva dig allt vad du behöver! Det är ord hämtade från Bibeln som jag vill förmedla till dig just nu.

Jag vet att många av Webbkyrkans besökare har en privat tro och personlig Gudsrelation, utan att samtidigt tillhöra någon kyrka. Flera har berättat de även ifrågasatt om de är accepterade av Gud i sin situation. Därför är det viktigt att  vi läser orden i Romarbrevet:

Jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre (8: 38-39).

Stora och genomgripande, positiva förändringar i samhället, har skett när människor insett vad det innebär att tillämpa sin tro på Jesus. Det innebär att ha Jesus som förebild och dessutom att genom bön ta emot hjälp, med vägledning och styrka.

Ett exempel är hur Sydafrika förvandlades från att ha haft en avskyvärd apartheidpolitik, till att överlämna landets ledning till Nelson Mandela i februari 1990. Det som förändrade konflikten till en överraskande positiv revolution var när de de Clerk valdes till president och några veckor senare förklarade varför det var fel att han hade fått en sådan position som i rättvisans namn tillhörde Nelson Mandela. En samling med flera tusen kyrkoledare leddes av en biskop som gav de Clark fullt stöd i att avgå och samtidigt bad man både Gud och Sydafrikas svarta befolkning om förlåtelse för alla år av diskriminering och orättvisa behandling.

Problemet i kristendomens historia har varit när kyrkoledare och politiska makthavare med religionen som täckmantel uppträtt med våld och därmed förvrängt allt vad kristen identitet innebär. Korstågens historia och ett flertal konflikter med blodiga uppgörelser under olika århundraden, har skadat och ödelagt förtroendet för kyrkan som institution.

De som gjorde uppror mot Gud under upplysningstiden riktade därför främst sin vrede mot det missbruk av tron på Gud som hänt. En av de mest kända namnen var 1700-talets ”Ingemar Bergman”, nämligen Voltaire. Han var författare till skådespel och litteratur som tog itu med kyrkans maktmissbruk. Voltaire finansierade juridiska processer för att ge rättvisa åt förtryckta. I en bok med titeln ”Philosophical Dictionary” berättar han om en andlig upplevelse då han enligt sin egen beskrivning mötte Jesus i en syn. Händelsen påminner om Dala-Demokratens kulturskribent och opinionsbildare Göran Greider, varit med om när han såg Jesus i sin bostad och det förändrade hans tänkande.

Voltaire berättar att han mötte Jesus och fick uttrycka sin ilska över allt som hade hänt av maktmissbruk av olika kyrkoledare. Jesus svarade honom att han själv med förtvivlan hade sett hur hans namn vanhedrats av det som hänt i religionens namn. ”Vad ska jag då tro”, undrade Voltaire och fick till svar att ”Du ska älska Gud och älska din nästa som dig själv”.

- Men vilken kyrka eller religion ska jag då välja, undrade Voltaire i detta möte med Jesus. ”När ja var i världen gjorde jag ingen skillnad mellan judar och samarier, svarade Jesus och uppmanade till en gränslös kärlek utan murar och avståndstaganden.

- Om det är på det sättet, då vill jag att du ska vara min Mästare i mitt liv, svarade Voltaire och efteråt skrev han att han lämnade samtalet ”med ett upplyst samvete”.

Det var 1989 som Berlinmuren föll och den positiva förändringen kom i hela Östeuropa. Kommunismens diktatursystem upplöstes och demokratin triumferade. I Polen hade kampen drivits med arbetarrörelsen Solidaritet som ofta sågs stå på knä i bön på verkstadsgolvet. När några som protesterade blev dödade, fortsatte kampen under banderoller med orden ”Övervinn det onda med det goda”.

I september 1989 samlade ett 70-tal människor i Leipzig för att bedja om en förändring. Varje månadskväll bad de och blev fler och fler. I slutet av oktober var det 300.000 människor i bön. Då ville statsledningen med Honecker angripa dem med en ”kinesisk lösning” som hade inneburit ett fruktansvärt blodbad. Istället avgick han och diktaturen upplöstes och Tyskland förenades.

Genom hela kristendomens historia finns starka exempel på vad kärlekens förändring betyder när kristendomens centralgestalt, nämligen  Jesus, får påverka situationen.

Religionssociologen Peter Berger i Boston i USA har som forskare studerat vad som hänt i olika delar av Latinamerika där miljontals människor tagit emot Jesus till personlig frälsning och förvandling. En publicerad studie berörde 30 miljoner människor som bodde i storstädernas slumområden. Som en följd av arbetslöshet och hemlöshet hade de fattiga ägnat sig åt drogmisssbruk, prostitution, alkoholism och kriminalitet. Men så upptäckte de Jesus i samband med en kristen väckelseperiod som kom i början av 1970-talet. Efter några år hade trettio miljoner män, kvinnor och barn upprättat till mänsklig värdighet, blivit kreativa och börjat arbeta, barnen fick nu gå i skolan, pengarna räckte till en förbättrad standard och en hel befolkning hade lyftes ur slummens misär till en medelklassnivå av social välfärd.

STANLEY SJÖBERG

En ärlig vilja till en hållbar tro innebär öppenhet för frågor som drabbar oss med tvivel. Vi får inte blunda för att vår tro måste prövas, omvärderas, bearbetas. Det måste finnas en intellektuell hållbarhet, även om det också finns en verklighet bortom förnuftet. Den andliga erfarenhet kan jämföras med mycket inom forskningsområden.

Under ganska lång tid har Jesus varit ifrågasatt som historisk person. Kritiken har också drivits mot att se Jesus som identisk med det gudomliga. Nya testamentets berättelser har plockats isär, analyserats och även avvisats.

Hur ska en vanlig kyrkomedlem kunna behålla sin tro, när teologer och präster inte längre har förtroende för Bibeln? Det är ju inte bara Jonas Gardell och konstnärer inom kulturen som attackerar heligheten i kristen tro. Teologer och präster ifrågasätter också äktheten i evangelierna.

Jag ska erkänna att några gånger har jag blivit skrämd, även drabbats av ögonblick när tvivlet likt en tsunamivågor översköljt mina sinnen. Håller min tro? Är det sant vad jag levt för och ägnat ett helt liv åt att predika om?

Det som i de kriserna förstärkt min inre övertygelse är alla personliga erfarenheter av andlig verklighet. Jesus är för mig en personlig vän och jag kan inte tvivla på att han finns.

Nu har en av världens ledande teologer inom Jesusforskningen skrivit en viktig artikel i tidningen ”Christianity Today”. Han beskriver den kritiska forskningens principer och vilka metoder som används i det som kallas för historisk-kritisk bibelsyn. Professor Scot McKnight har i tjugo år funnits med i en inre krets av internationella forskare som påverkat västerländs teologi till en allt mer kritiskt negativ hållning till Jesus och Nya testamentet.

Professor Scot McKnight berättar att man alltid utgår från att evangelierna inte kan vara historiskt tillförlitliga utan sannolikt är ”överkok” av entusiastiskt troende lärjungar. Därför har forskningen ägnat sig åt att studera bredvidliggande litteratur och arkeologiska fynd vid sidan av Bibelns uppgifter.

I en stort uppslagen artikel tar nu professor Scot McKnight avstånd från den ”vetenskap” han ägnat sig åt i tjugo år och avslöjar hur vilseledande den är och hur ohederlig den har varit.

När jag läste artikeln kom jag osökt att tänka på en historia om en man som sent en kväll såg en annan man som stod på alla fyra och letade efter något under en gatlykta i stadens centrum. ”Vad letar du efter”, frågade mannen honom som dessutom visade sig vara ganska berusad. ”Jag letar efter min portnyckel”, sluddrade mannen. ”Men är du säker på att det var här du tappade nyckeln”, undrade den andre mannen. ”Kanske inte, men det är så mörkt där jag tror att jag tappade nyckeln. Det är lättare att leta här i skenet av lampan”, menade han.

Jag tror vi ser början på en ny seriös bibelforskning. Den finns på hög intellektuell nivå i Sydostasiens universitet, i Hong Kong och i afrikanska, latinamerikanska och arabiska (!) teologiska centra. Västerlandets kyrkor har anpassat sig till nyhedendomens humanism, medan det finns en levande kristendom som med akademisk skicklighet försvarar Bibelns texter och kristendomens historia, fram för allt Jesus som är trons viktigaste gestalt för den som vill vara kristen.

STANLEY SJÖBERG