Under påskhelgen kom en kallelse till mig från Indonesien och den här veckan reser jag först till Jakarta och sedan till ett område som heter Sulawesi. För tio år sedan försökte muslimerna fördriva alla kristna från området. Det genomfördes av en muslimsk ledare som heter Ibnu Ahmad. Han har utbildats av Al Qaida och tränats i Afghanistan. När han kom till Sulawesi hade han med sig en gerillagrupp som noga planerat att döda de kristna, jämna deras bostäder med marken och sedan ockupera området för en muslimsk uppbyggnad.

Många kristna hade erbjudits att sälja sina hem till sina muslimska grannar. De som inte gjorde det frivilligt blev dödade. Flera hundra, några rapporter menar att omkring ett tusen kristna dödades. Nu finns inte annat kvar än en vägg där någon hade skrivit orden ”Dani Jesus”, det betyder ”Jesus lever”. Mannen som genomförde massakern berättar med stolthet för en känd amerikansk journalist Eliza Griswold, att i Sulawesi bad de kristna om nåd, men hela familjer avrättades. Gerillan gick in i deras hem, mötte familjen i deras bostad och dödade en efter en. Tidigare hade även den kristna befolkningen hävdat att det var bäst att inga muslimer bodde i deras bostadsområden, liksom inte heller muslimer ville ha kristna i sina kvarter.

Islams folk har en plan att Sulawesi, tillsammans med Malaysia, Singapore, Brunei och delar av Filippinerna ska formas som en islamisk megastat i Sydostasien. Därför ska alla kristna fördrivas. Nu är jag på väg dit för att möta fattiga byevangelister och församlingsledare. Vi ska ha en konferens och tillsammans med pastor Hanny Mandey har jag fått förtroendet att uppmuntra och inspirera dem.

De kristna har också begått svåra misstag i det här området. Därmed ökar konflikten i sin inre dramatik. Det var när några kristna tonårsflickor hade blivit halshuggna, som tre katolska män ville hämnas och genomförde en grym och hänsynslös attack mot en muslimsk by. När polisen grep dömdes de till döden.

Ända sedan 1200-talet har kristna missionärer och muslimska budbärare försökt att vinna de här områdena. Jag ska besöka Pingströrelsens församlingar som nu firar 90-årsjubileum i Sulawesi och övriga Indonesien. Det som kännetecknar pingstväckelsens folk är att manifestera viljan till försoning och att konsekvent avstå alla former av hämnd när kyrkor bränns ner eller någon blir dödad för sin kristna tros skull.  

Min kontakt med just det här området handlar om en märklig upplevelse av Guds ledning. Det var så här att när nyheterna spreds över världen om massakern på de kristna i Sulawesi, då greps jag av en djup medkänsla med tanke på de barn som blivit föräldralösa. Jag tog då ett initiativ till en insamling och tack vare tidningen Dagen och samarbetet med PMY/Interlife kunde vi bygga ett barnhem och en skola som jag fick vara med om att inviga.

Nu ska jag möta dem i en konferens då jag hoppas få många vittnesbörd och rapporter om församlingarnas situation. In förhoppning är att kunna berätta mer i senare delen av maj månad. Jag vet att sådana gånger möter jag de allra fattigaste, men de mest uthålliga i frimodighet när det gäller att vittna om Jesus och manifestera Kristi kärlek.

Jag glömmer aldrig en kväll när evangelisterna berättade om deras pionjärarbete. En av dem kom till en ö som aldrig hade hört evangelium. Folket var fientliga och han tvingades göra i ordning en hydda med palmblad i utkanten av byn. Han var hungrig, men utan pengar och ingen chans att få någon mat. Tidigt en morgon märkte han att någon stod utanför hans hydda. Det var en man i vita kläder som överräckte en stor korg med frukt, grönsaker, matolja och allt som behövdes. När han djupt gripen tog emot gåvorna och skulle tacka mannen, försvann den vitklädda gestalten, men korgen var kvar i hans armar.

STANLEY SJÖBERG

Felaktiga politiska beslut i konflikter i Nordafrika, innebar att stödja muslimska upprorsmän som man förväntade sig kunna samarbeta med för att angripa värre fiender. Man gav dem vapen och ekonomiska resurser till väpnade revolter.


Jag läser just nu en bok om hur USA agerat i Pakistan för att vinna kriget i Afghanistan. Genom att stödja militanta grupper man tillfälligt trott kunna samverka med sina egna intressen, har det utvecklats terrorgrupper som i nästa skede vänt sig mot sina "välgörare".


I Libyien har även Sverige dragits in i detta handlingssätt. Jag är övertygad om att regimen i Tripoli varit till skada för människorna i Libyien och ett hot mot hela regionen, med sin ledare Gadaffi. Men den revolt som började som i Egypten med demonstrationer, inbkillade sig att på grund av det som hänt i Tunisien och i Egypten, skulle leda till en liknande snabb förändring. Därför krävde man att Gadaffi skulle störtas. Det blev en väpnad konflikt som nu är ett krig med massdöd och ökat hat. 


Tänk om FN och EU tillsammans med arabförbundet hade kunnat bromsa revolten till att uthålligt leda till politiska krav, med ekonomiska sanktioner, global opinion och skicklig diplomati av erfarna ledare i världen. Det som nu händer har skapat en modell för kommande konflikthantering. Istället för politisk strategi är det nu militär offensiv som gäller. Nästa gång kan det gälla Gaza med Hamas, Kuba intill USA´s kust eller ett latinamerikanskt land. 


Vi vet att det också beskrivs i Bibeln hur just den här idén ska mobilisera alla världens arméer för att försöka tvinga Israel att kapitulera inför de orimliga krav som framställs av regionens muslimska regimer.


Det som händer kanske måste ske. Då är vi i början till slutet. Men det är tragiskt att Sverige hänger med i en så tanklös politik, av vanliga kvinnor och män som tror mer på Mao Tse Tungs budskap, nämlkigen att "revolutionen växer fram genom gevärspipan" än den historiska erfarenhet som borde ha mognat fram, att samtal är bättre än krig.


I nuläget är det naivt att tala om dialog. Det är kanske för sent. Men varför fanns ingen röst som manade till lugn, uthållighet och global opinion för att tvinga fram förändring, istället för att bomba sönder stad efter stad loch tvinga människor i massflykt, med 1000-tals dödade... Det kommer att ta årtionden att läka så djupa sår.


Vi ber till Dig vår Herre och vår Gud, sänd Din ängel och hejda dem som likt en ökenstorm drar fram för att döda och förnedra. Sänd Din ängel för att sätta en gräns för fortsatt våld. Väck någons inre som har personlighet ocxh position för att ta initiativ till förhandlingar som kan leda till förändringar.

Vi ber i Jesu namn, vi söker Den Helige Andes nåd

När jag talat om idén med en "tankesmedja" som borde finnas inom varje region i vårt land, så menar jag inte att kyrkornas förkunnelse generellt sett har förlorat sitt egentliga värde. Kanske jag spetsade till formuleringen väl skarpt. Jag erkänner det. Det finns många kvinnor och män som i bön och tidskrävande studier inför en öppen Bibel, har fått ett budskap från Gud att förmedla till dem som samlas.


Samtidigt är det många som upplever en trend att "predikan" mer handlar om predikantens filosofi och meditation, än att det förmedlar en hälsning från Gud till de församlade. Det jag mest längtar efter är att få fördjupad förståelse för trons innersta grunder, det handlar om sanningsområden som är avgörande för all tillämpad tro.


En "tankesmedja" skulle kunna bli en inspiration för att förstärka gudstjänsternas innehåll. Fram för allt betyder samtal om trons innehåll att övertygelsen blir mer identisk med varje enskild person. Jag tror, därför att jag själv mognat fram till en övertygelse.



Inför påsken publicerar jag idag ett bibelstudium som berör försoningen utifrån ett vidgat perspektiv... hur tänker Gud om alla dem som inte tror. Guds kärlek gäller ju alla människor. Om Du vill kan Du vara med i samtalet under fliken "Bibelkunskap".

Med hjärtlig hälsning
Stanley Sjöberg

Jag tackade nej vid flera tillfällen när olika förlag ville ge ut en bok om mina erfarenheter. Så kom min brorson Joel Sjöberg med frågan. Jag tackade nej även till honom, två, tre, fem gånger. Men när tidningen Dagens redaktör Birger Thureson erbjöd sig att söka bland tidningsurklipp och protokoll, samtala med vänner och medarbetare, då accepterade jag erbjudandet.

”Då måste du också ta med sådant som inte blev bra. Sanningen om mitt liv är både positiva upplevelser och misslyckanden i arbetet”, sa jag till Birger. Sådana samtal ledde fram till att Birger Thureson intervjuade olika personer, läste brev, tidningsurklipp, protokoll och när han sedan skrev ”Boken om Stanley Sjöberg” blev det också en skildring av det som hänt inom kyrkornas värld under de senaste sextio åren.

Därför gavs boken ut på Gospel Media som drivs av min brorson Joel. Även det blev ett dilemma eftersom jag är så starkt knuten till Hemmets Vän och Marcus Förlag där jag givit ut böcker förr. Men familjebanden motiverar på ett speciellt sätt och jag skriver fortfarande varje vecka i Hemmets Vän under rubriken ”Angeläget” (www.hemmetsvan.se).

Det är viktigt att fördjupa minnesbilder som kan ge klarhet om orsakerna till både andligt starka perioder och de kriser som drabbat andliga miljöer i vårt land. Jag är tacksam till Birger Thureson för hans grundlighet som journalist och hans förmåga att skriva enkelt och göra berättelsen lätt att läsa. Olika kollegers omdömen från vänliga kommentarer till nedvärderande åsikter gör att det knappast finns någon risk för "högmod" eller stolthet, även om jag är mycket uppmuntrad av att en så respekterad skribent som Birger Thureson ville ägna tid åt min berättelse.

Den som vill ha ”Boken om Stanley Sjöberg” kan beställa den direkt i kontakt med min privata e-mail, nämligen stanley.sbg@telia.com Det går också att skicka ett sms eller ringa min mobil: 070-415 00 08

Betala ingenting förrän Du har fått boken i Din hand! Föreslå själv det pris Du vill ge, när du vet att varje krona utöver förlagets pris till mig med portot, går till evangelister och församlingsgrundare i Pakistan. Cirka 150 kronor + porto är ett rimligt pris, då går 50 kronor till bibelskolan i Pakistan. Egentligen kostar boken mer och många glömmer kostnaderna för produktion, skatt, transporter, lagerhållning, personal m.m. Jag kan också ge dig boken ändå billigare… ibland ger jag bort utan att begära ersättning när det är någon som inte har pengar att betala med.

Vill vi ha kvar några kristna förlag måste vi vara beredda att stödja deras existens!

STANLEY SJÖBERG

Minst en miljard människor är undernärda, hungriga och svälter. Det innebär att drygt var tredje sekund (3,6), är det någon som dör av svält. Samtidigt ökar jordens befolkning med ungefär en miljard människor varje 15-årsperiod. 1974 var vi fyra miljarder människor, 1987 fanns det fem miljarder människor, nästa år, 2012 är vi sju miljarder som ska ha mat och dryck, värme och kläder, bostäder och utbildning och arbete.

Jorden drabbas i vår tid av svåra naturkatastrofer. Jordbävningarna blir allt mer omfattande och kraftiga. Klimatförändringarna orsakar extrem torka på många platser och samtidigt häftiga skyfall med svåra översvämningar i andra delar av världen. I Kina har man inte sedan två hundra år tillbaka i tiden varit med om sådan extrem torka som ödelagt åkrarna. Brasilien och Australien, men också Ryssland och USA har drabbats det senaste året. Nationer som länge exporterat livsmedel till andra delar av världen, måste nu importera mat för sin befolkning.

Förråd av spannmål som ska finnas i händelse av krig eller oväntat dåliga skördar har sjunkit till samma nivå som för femton år sedan. De senaste sex månaderna har priset på spannmål fördubblats! Sojabönor har på mindre än ett år gått upp femtio procent. FN har beräknat att i slutet av år 2011 har matpriserna gått upp 30 % i hela världen. En fördjupad oljekris skulle dessutom leda till en ytterligare förvärrad situation. Konstgödsel och modernt åkerbruk kräver fram för allt enorma mängder olja.

Närmare en och en halv miljard människor har endast en dollar för sitt dagsbehov av försörjning (1.372 miljarder). Det innebär att kostnaderna för mat, dryck, hälsovård, bostad, kläder och barnens utbildning inte får kosta mer än cirka sju kronor varje dag per person. Afrikas bönder kan inte längre köpa konstgödsel som framställs med olja. En utarmad natur kan inte erbjuda betesmark för boskap och när de försvunnit blir det inte heller någon naturlig gödsel för bondens åker. År 2011 nämns som just den brytpunkt i historien när en omfattande världssvält blir mycket dramatisk.

Alla dessa uppgifter finns tillgängliga när man ”surfar” på Internet och studerar FN-rapporter som dramatiskt varnar för en global hungersnöd.

Sverige borde ha en jordbrukspolitik som motiverade till att varje kvadratmeter odlingsbar jord skulle utnyttjas och alla skogsområden skulle vara tillgängliga för sådana boskapshjordar som mår bra av skogens matnyttiga rikedomar. Då måste också landsbygdens bönder befrias från EU-regler och byråkratisk kontroll, betungande skatter och avgifter. Behovet borde vara en politisk vision för att Sverige ska vara självförsörjande med livsmedel och kunna exportera spannmål och andra livsmedel. Med en sådan utveckling kan hjälp ges till olika områden i världen med svältande befolkning.

I nuläget krävs så mycket administrativt arbete för att fylla i blanketter och skriva rapporter, att bönderna inte hinner och orkar det som är huvuduppgiften, nämligen att vårda naturen och sköta om djuren. Vi borde tvärtom befria bönderna från onödiga kontroller och stödja djurhållning och spannmålsodling med rättvis betalning för de produkter som framställs. Det är bättre ekonomi än att köpa importerat livsmedel från avlägsna delar av världen som fordrar långa transporter med stor energiförbrukning.

Det finns nämligen ytterligare ett perspektiv på fattigdomskrisen, nämligen korrumperade regimer, orättvisa politiska system och själviskt maktmissbruk. Vi vet att de allra fattigaste finns i länder där de som har makten tillhör världens rikaste. Biståndspengar behålls av regimen och sätts in på gömda bankkonton eller i tonvis med guld. Förtjänsten från gruvdrift och oljekällor används till att köpa vapen och behålla en militär elit i beredskap. Men inte ens i vårt eget land finns ledare som tänker rättvisa. Det behövs en ny världsordning och vårt enda hopp är Kristi återkomst och Guds herravälde.

STALEY SJÖBERG