Många upplever det närmast omöjligt att vara en kristen då man ställs inför Jesus som Förebild, med "Bergspredikans" ideal och när man sedan läser vidare och möter undervisningen i Bibeln som helhet. Istället för trygghet, leder det istället till oro, om nu Bibelns normer ska läsas bokstavligt.


Problemet är inte Guds existens och inte heller etikens innehåll som bekräftats som den bästa grunden för människovärde och en hållbar kultur. Svårigheten är att både vara medveten om det Gud förväntar sig att vi ska förverkliga och sedan vara ärlig inför sin egen spegelbild och erkänna oförmågan att leva upp till det som förväntas.


Svaret på problemet är den undervisning som ges i Romarbrevet och som bekräftas av Jesus genom allt han talade om, nämligen förlåtelsen genom försoningen och förståelsen som ges utifrån att Jesus själv var frestad i allt som människa och kan identifiera sig med vår svaghet, utan att Han själv drabbades av misslyckanden.


Vi ska inte "bära falskt vittnesbörd", dvs tala illa om andra människor eller färga en berättelse där någon framstår negativt. Vi ska inte styras av ett habegär utifrån andras ägande, framgång och vinster. Vi ska vara ärliga i allt och visa största möjliga heder och respekt inför dem som är våra föräldrar. Det får inte hända att äktenskapet drabbas av brott, varken genom otrohet, skilsmässa eller att en man blir förälskad i en annan  man eller en kvinna hamnar i en relation till någon väninna.


Men när vi människor frestas och handlar fel, kan vi inte lösa problemet genom att tycka att Gud hade fel när budorden formulerades. Skapelsens Gud är historiens Herre och erfarenhetens Hösta Intelligens. Det som Bibeln beskriver som synd, är synd!


Den som i ödmjukhet bekänner sin synd och vill korrigera sig efter ett misslyckande, ges förståelse och förlåtelse. Den som har en komplicerad personlighet och periodvis hamnar i konflikt med sig själv och samvetet, behöver inte ha ångest inför Gud om det finns en ärlig och ödmjuk vilja att korrigera sitt liv. Då gäller förlåtelsen och förståelsen.


Samtidigt visar oss Bibeln att det finns välsignelser från Gud som medverkar till större möjligheter att förvandlas och förändras, om man vill. Genom en andlig pånyttfödelse väcks den inre andliga medvetenheten så att människan trivs inte att leva i konflikt med Gud. Genom dopet i vatten, dopet i den helige Ande, delaktigheten i en andlig gemenskap, förstärks personlighetens förutsättningar till upprättelse av olika egenskaper.


Det står dessutom så här i Bibeln: "HAN SOM I ER HAR PÅBÖRJAT ETT GOTT VERK SKALL INTILL JESU KRISTI DAG FULLBORDA DET".


Jag vill gärna be för Dig!
Stanley Sjöberg

Jag tror att många av oss har en längtan efter fördjupad kunskap om kristendomens innersta sanningsområden. Många har ärvt en tro som nästan kan beskrivas som en tradition. Även som aktiv kristen är man osäker när det handlar om fördjupad förståelse, med tydliga argument och att ge svar när det ärliga tvivlet ställer motfrågor.

Fördjupad kunskap är både att ha en intellektuell medvetenhet och en andlig erfarenhet.

Jag funderar på att ta initiativ till någon form av regelbunden samling i Stor-Stockholm. En idé är att ha ett ”Lördags-Seminarium“ när det ska finnas tid för undervisning, dialog och utrymme för bön som leder oss in i Guds Närvaro.

Min förmåga att förmedla fördjupad bibelkunskap är begränsad. Det är jag medveten om. Samtidigt läser jag böcker som kommer ut i den här inriktningen. Det finns personligheter i vårt land som har hög utbildning och bevarad gudsgemenskap, med förmåga att förklara svåra samband mellan tro och vetande, som på ett trovärdigt sätt bekräftar Bibelns budskap, med vår tids ökade kunskap inom olika områden.

Personligen skulle jag inför höstterminen 2011 september-december, vilja ta ett initiativ till ett sådant seminarium, lördagar, söndagseftermiddagar, eller vi annan tidpunkt i veckan. Det måste finnas minst ett hundra yrkesverksamma och studerande ungdom som är beredda att avstå TV-underhållning och biobesök, för att förankra sin tro i fördjupad kunskap och ge tid för andlig erfarenhet i ett personligt möte med Gud.

Hur kan jag få en indikation på om min tanke möts av andras vilja? Ett enkelt sätt vore att få göra en ”Sifo-undersökning” med ett enkelt svar på FaceBook och i Webbkyrkan.

Skriv  kortfattat till info@webbkyrkan.com eller svara till Facebook där samma frågor ställts.

Min fråga är: Skulle du ha intresse av att vara med i en regelbunden samling för att fördjupa din bibelkunskap och andliga erfarenhet och vilken tidpunkt under veckan eller i helgen skulle vara lämpligast för ett sådant möte under cirka två timmar?

Svar: ”Jag är intresserad”

De som inte är intresserade kan lämna frågan utan kommentar.

”Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus” (Efesierbrevet 1:9)

Vi ber för varandra

Stanley Sjöberg

Under maj månad (7-14) besökte jag Indonesien, där en nationell pingströrelse i år firar 90-årsjubileum. Sedan 1970-talet har församlingarna haft en unik tillväxt och räknar nu med omkring tre miljoner medlemmar i 13 000 lokala församlingar. Varje år dödas några predikanter och regelbundet attackeras kyrkor och bränns ner. Då tvingas medlemmarna att sprida sig till små hemgrupper där tillväxten fortsätter. En tid senare bygger man en ny kyrka, ofta dubbelt så stor som den nedbrunna lokalen.

Jag bad om att få träffa evangelister som i nuläget arbetar som pionjärer i områden som ännu inte evangeliserats. Ett 30-tal bröder samlades i en rast under det seminarium vi hade tillsammans med omkring 1500 pastorer. Jag lyssnade under gripenhet när evangelisterna berättade.

-         Min fru och jag, med vår lille son, kom nyligen till ett område där det inte finns en enda kristen, berättade en evangelist. ”Folket i byn har gjort allt för att vi ska lämna platsen, men Gud har kallat oss att vara där”, fortsatte han. ”Vi har inget underhåll utan överlever genom att leta efter rötter i skogen och sådant som växer vilt i naturen, som kan användas till mat”, tillade han. En dag hade deras lille son frågat sin pappa och mamma varför han aldrig fick ris att äta som andra barn. De beslöt att be till Gud om pojkens önskan. ”Herre, låt vår son få en skål ris att smaka”, var deras bön. Någon dag senare kom en muslim i hemlighet till pojken och gav honom en skål med ris. Det var för dem ett stort mirakel och dessutom det första tecknet på en dörr på glänt, i och med ett sådant uttryck för mänsklig omsorg från en muslimsk kvinna.

Jag lyssnade till ett annat vittnesbörd av en evangelist som berättade om hur ofta han fick stryk och hånades av människorna när han kom till marknaden och försökte predika om Jesus för dem. Vid ett tillfälle var situationen mycket hotfull och han var beredd på att bli dödad. Plötsligt såg han en svårt handikappad man som satt på marken utan förmåga att stå upp. Den helige Andes kraft ledde honom fram till ”krymplingen” och han erbjöd mannen att i Jesu namn resa sig upp och vara fri sitt handikapp. Undret skedde och folket häpnade inför det som hände. Nu var han trygg i sitt arbete och folket i området ville inte längre mota bort honom. Flera hade tagit emot Jesus till frälsning.

-         Jag är 75 år, berättade en barfotaevangelist. ”Herren har kallat mig till en plats som aldrig tidigare fått evangelium och nu har jag börjat vara där för att vittna för människorna”, berättade han och uttryckte sin övertygelse om att snarast grunda en församling av människor som tror på Jesus.

Genom konferensledningen kunde jag överlämna en större summa pengar som jag fick med mig från Sverige och som nu fördelades till evangelisterna. 

En av Pingströrelsens ledare, pastor Danny Roemokoij från staden Pare-Kederi som ligger på ön Java, berättade om bibelskolorna som förbereder nya evangelister i visionen om att nå allt längre ut med evangelium. ”Det märkliga är”, förklarade han, ”de som går vår bibelskola under några månader och tränas i fasta och bön med en enkel  och spontan bibeltro, vinner de största framgångarna”. Det finns också i Indonesien en ambition hos somliga att studera teologi och få akademiska betyg inför en pastorstjänst som yrkesroll. ”Sådana predikanter medverkar i de flesta fall endast till stagnation utan tillväxt i församlingarna”, förklarade han.

Med en känsla av förskräckelse jämförde jag det som händer i Sverige, med det jag fick del av i sådana samtal. Jag är övertygad om att den svenska frikyrkorörelsen har valt fel väg med sina teologiska utbildningsmetoder och akademiska former som stöds av statliga pengar. Vi behöver en väckelserörelse i samklang med vår tids andliga utveckling i Sydostasien, Fjärran Östern och överallt där elden brinner, där människor blir frälsta och församlingarna växer.

STANLEY SJÖBERG

Det är nu i maj månad två år sedan idén med Webbkyrkan började utformas. Första gången vi kom ut på Internet var i september. Syftet har från början varit att nå kontakt med dem som av olika skäl inte finns med i någon fysisk kyrka. Tanken har varit att speciellt få samtala med dem som sårats, drabbats av besvikelser eller av andra skäl hamnat i kris i sin relation till en kristen gemenskap.

Varje dygn möts minst 300 besökare. Ofta är vi 350 och det betyder att det varje vecka är omkring 2000 personer som klickar sig fram till Webbkyrkan. De filmade avsnitten har setts mer än 50.000 gånger.

SAMTIDIGT ÄR JAG MEDVETEN OM ATT VI NU FRÄMST ÄR VÄNNER MED EN PERSONLIG TRO SOM LYSSNAR, LÄSER, KOMMENTERAR OCH BER TILLSAMMANS. Jag inser att Webbkyrkan inte riktigt är lika intresseväckande som i ett första skede. Det finns också fler bra och bättre alternativ på Internet, på svenska, engelska och med skickliga och andligt starka initiativ.

Den 7-15 maj är jag i Indonesien. Det roliga är att det var i Jakarta som Webbkyrkan tog form i ett samtal med några vänner från Sverige, Ulf och Martin Söderlund. Där fick jag stöd för idén, med pratiska råd och fortsatt hjälp att ”bygga” kyrkan med vår Hemsida.

På söndag morgon predikar jag i en fullsatt kyrka kl. 05.30 (!) och därefter fylls kyrkan på nytt 08.00 och 10.00 samt vid fler tillfällen senare under dagen. Mitt främsta uppdrag är att vara med i en samling i Sulawesi, Manado, där det hålls en pastorskonferens.

Under sommaren planerar jag att fördjupa innehållet i Webbkyrkan och tillsammans med mina vänner Anki och Sören Berggren ta bort en del filmavsnitt som kanske inte är aktuella längre.

Fram för allt planerar jag att sammanställa en snygg folder som ska kunna delas ut i turistkyrkorna i Spanien och läggas ut i Sveriges kyrkors bokbord och andra utrymmen. Förhoppningen är då att troende kristna ska vilja ge foldern till släkt och vänner som man vet inte finns med i någon gudstjänst och kanhända har ett slocknande andligt liv.

Det finns ögonblick när jag ser mig i spegeln och inser att en man i min ålder borde dra sig tillbaka helt. Men nästan varje gång den idén upptar mitt sinne, kommer hälsningar från Webbkyrkans besökare som uppmuntrar och berättar hur ett program fått betydelse för den andliga utvecklingen i deras liv.

Under den här veckan, innan resan till Indonesien, har jag varit i Älmhult och under en intensiv dag medverkade till fem nya TV-program över Kanal 10. Nästa dag fick jag hålla morgonandakten i Sveriges Riksdag och en timme senare tala om kristendomens utveckling i vår tid inför Riksdagens veteraner som var samlade och inledde sin konferens i Andra Kammaren i Riksdagen. Vi hade senare under dagen en samling i Centrumkyrkan då en kristen ledare från Pakistan beskrev vad som händer av unik framgång, men också svår förföljelse.

Nu ska jag möta kristna i ett område av världen där församlingarna växer och den andliga utvecklingen kan skrivas som nya kapitel i ”Apostlagärningarna”. I Sulawesi har sedan 2006 inte mindre än ett 1000-tal kristna blivit dödade. Islam har som mål att göra området helt muslimskt. Men det finns också starka ledare för landet som talar för goda relationer och politiskt lugn, med andlig frihet.

INFÖR LÖRDAGEN DEN 21 MAJ UPPMANAR VI VARANDRA ATT VARA MED I JESUSMANIFESTATIONEN I STOCKHOLM. Är jag såg att Kristdemokraterna planerar att ansluta sig till Pridefestivalen, tycker jag att Göran Hägglund och Stefan Attefall ska deklarera närvaro i Jesusmanifestationen. Det skulle vara en hederlig politisk handling till förmån för de grundvärderingar i kristen tro som varken KD bör ge upp, eller någon av oss som sätter värde på kristendomens betydelse.

Vi möts – hoppas jag – efter den 15 maj på nytt?!

Stanley Sjöberg