Gud vill och kan välsigna Din arbetsplats, trots att chefen och kollegerna inte själva tror på Gud! När Josef kom som slav till Egypten och hamnade i ett hem som präglades av ytlighet och falskhet, blev hela hemmet välsignat av Gud, tack vare att Josef fanns där och bad för dem (Första Moseboken 39:e kapitel).

Under helgen intervjuade jag en spännande personlighet som förr var SAS-chefen Jan Carlzons närmaste medarbetare. Hon heter Lisbeth Lövmark och är förknippad med den period då flygbolaget SAS hade sin bästa tid. Även om Jan Carlzon var och är en helt unik ledargestalt, så berättade Lisbeth hur han ibland kom in till henne och önskade att hon skulle be till Gud inför viktiga beslut och när svåra problem skulle lösas. När hon ganska nyligen hade en födelsedag föreslog Jan Carlzon att alla skulle sjunga ”Hon har öppnat pärleporten så att jag kan komma in, genom Lisbeth har han frälst mig…”.

Jesus gjorde många under för människor som inte förstod vem Han är. Efteråt började de upptäcka Jesus som Gudomlig.

Du arbetar i en miljö där människorna i omgivningen är ytliga, andligt okunniga, ibland hörs svordomar och du märker att de är ganska långt borta från Gud. Trots det kan du förvänta att Din bön om att företaget ska gå bra, är meningsfull.

Du har kolleger som drabbats av svårigheter. Bed för dem! När förändringen sker, berätta att Du tror att det var Gud som hjälpte!

Guds generositet är stor!

Lägg märke till resultatet av Din bön och visa tacksamhet till Gud!

/ Stanley

Filadelfiakyrkan i Stockholm har tre konsertkvällar med en artist som heter D´Angelo. Hans musik presenteras med ett budskap om Woodo som är en avancerad form av spiritualism. Man tillber de avlidnas andar och frambär offer för att blidka demonernas övernaturliga krafter.

Svenska Dagbladet ägnade fyra helsidor den 20 januari med nyheten och gav exempel på en av texterna som ska framföras: ”Fuck the slice, we want the pie, why ask why till we fry. Watch us all stand in line for a slice of the devil´s pie”.

Hela kyrkans publik ska vara engagerad för att alla ska bli erotiskt berörda av det djävulska. ”Filadelfiakyrkan borde få medalj för att de öppnade upp sina lokaler för en ny publik”, kommenterar Harry Byrne som i samråd med församlingens pastor planerar den här och liknande konserter.

Woodo är en ”snake cult”, en ormtillbedjan och man beräknar att åttio miljoner är anslutna till denna religion. De tror att det är möjligt att genom sina seanser med musik dans, kunna blidka onda demoner och i kontakt med det övernaturliga nå fram till en god gud.

Innan kristendomen nådde Afrikas folk var det woodoliknande spiritualitet som behärskade deras kultur med människooffer och många skrämmande former av ceremonier som man hoppades skulle blidka onda andemakter.

Europa befinner sig nu i ett andligt tomrum och människorna vill ha något mer än materialismens välfärd. Kristen tro har övergivits och därför drabbas vi av hinduism, buddism och Islam från orientens kulturer, med woodo-religionens missionerande ambitioner att också attrahera sökandet efter andlighet.

Jag är medveten om att kyrkoledare och medlemmar i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm ogillar starkt att bli ifrågasatta i samband med det som nu sker och som fixaren Harry Byrne menar är värt en medalj.

Pingströrelsen i Sverige, tillsammans med övriga kyrkofamiljer, var förr allt för ensidiga i sin kulturfientliga hållning.  Man isolerade sig inom de egna uttrycken för sin kultur. Därför har det varit nödvändigt att omvärdera det som var småaktighet och ensidig kulturfientlighet. Vi måste ge utrymme för en större tolerans och öppenhet inför omvärlden.

Det är en styrka att våra kyrkor och enskilda församlingar har en generös öppenhet för kulturell mångfald i relation till invandrare som kommit och representerar olika religioner. Med Jesus som förebild är det naturligt att erbjuda social trygghet och omsorg för dem som kommer som flyktingar eller att med kompetens förstärka industrin, sjukvården eller den musikaliska mångfalden, för att ge några exempel.

Filadelfiakyrkan går ändå längre i öppenhet när woodo helt utan ifrågasättande introduceras. Det fordras mod, skicklighet och teologisk medvetenhet av dem som nu har det teologiska ansvaret.

STANEY SJÖBERG

Du har blivit orättvist nonchalerad på arbetsplatsen! Situationen kan jämföras med hur Josef (1 Mos 40:12-23) hjälpte en man och bad honom att som tack göra en gentjänst. "Nämn om mig inför Farao", vädjade Josef som satt i ett fängelse, helt oskyldig. "Men överhovmästaren kom inte ihåg Josef utan glömde honom"... han blev nonchalerad i sin övergivenhet. Två år senare gav Gud upprättelse och han fick en stor upphöjelse, med nationell betydelse.


Din upprättelse

Det är nära till hands att bli bitter när vänner sviker som fått hjälp och stöd, men efteråt nonchalerar och inte ger någon respekt tillbaka. Några som läser det här kan ha svårt att förstå om jag säger att min hälsning just nu förmedlas utifrån en inre upplevelse av gudomlig omsorg. Jag tror att Guds helige Andes närvaro vill bekräfta omsorg, respekt och ett tydligt besked till DIG! Du är inte glömd, även om en medmänniska varit likgiltig! Din upprättelse kommer att överraska! Jag ber för Dig!

/ pastor Stanley Sjöberg

Det gick en chockvåg genom hela befolkningen. Arton välkända banker gick i konkurs. Försäkringsbolag ställde in betalningarna. Transportsystemet slutade fungera. Flera hundra tusen vanliga löntagare förlorade sina jobb och blev hemlösa. Häftiga oväder under en extremt kall och snöig vinter hade medverkat till ekonomiskt sammanbrott. Många begick självmord. Kvinnor sågs hejdlöst gråtande utefter gatorna i New York, Boston, Philadelphia och flera städer som haft fungerande industrier.

Det här hände hösten 1857 i Amerika. Allt hände plötsligt, efter en period med välstånd och överflöd, med den tidens mått. Materialismen hade förkvävt kyrkorna med allt färre deltagare i gudstjänsterna. Ungdomar som växte upp var ointresserade av tro och kristna värderingar.

Några månader senare hade Amerikas ekonomi vänt och återhämtade sig. Men den ekonomiska krisen hade medverkat till besinning.

Några veckor innan den ekonomiska kraschen hade en affärsman i New York tagit initiativ till att i samband med lunchen, inbjuda till bön. Det var Jeremiah Lanphier, 48 år. Han inbjöd speciellt företagare, mekaniker från verkstäder i stan, kontorspersonal och främlingar på besök, att komma till en timmes bön. Första samlingen hölls onsdagen den 23 september klockan tolv. Sju personer samlades. Veckan därpå kom tjugo män till lunchbönen. Samma dag som paniken spred sig över New York, den 14 oktober, fylldes lokalen av människor som bekände sina synder och bad om frälsning. Några veckor senare var det 10 000-tals affärsmän och yrkesfolk som varje dag använde lunchen till gemensam bön.

Väckelsen spreds över hela landet med liknande samlingar till bön. Jeremiah Lanphier hade lagt fast en modell som innebar en disciplin för att respektera tiden under en timme. Det var en lekmannarörelse utan präster eller pastorer i ledningen. Enkla vittnesbörd och koncentrerad bön pågick under exakt en timme, innan man återvände till sina arbetsplatser.

Under en samling i Boston berättade en man som kommit på besök i staden att från Omaha i Nebraska, hade han rest landvägen som var 2000 engelska mil och överallt pågick stora samlingar till bön.

I ett reportage i tidningen ”New York Times” den 20 mars 1858 skildrades hur lunchbönen präglade varje arbetsplats och kontorsutrymme. Bilarna stannade utefter gatorna, det var bön överallt, i banklokaler, på marknadsplatser, på båtar och i skollokaler. Varje vecka omvittnades omkring 50 000 omvändelser, församlingarna växte och kyrkorna hade trängsel.

Resultatet visade sig i ekonomisk ärlighet, en moralisk upprustning, social empati och inte minst påverkade denna väckelse till att slaveriet upphörde och Amerika förändrades.

Böneväckelsen 1857 brukar kallas för ”den tredje vågen”. Under 1700-talet använde Gud George Whitfield och Jonathan Edwards som redskap i en nationell folkväckelse. Det var den ”första vågen” som vällde fram genom landet. Sedan kom en ny väckelseperiod när Charles Finney och Peter Cartwright var de mest framträdande redskapen. Det som hände 1857 var att vanliga yrkesmänniskor stod i förgrunden som väckelsens redskap med initiativ till bön.

 Även i Canada hade en liknande bönerörelse skett då en läkare tillsammans med sin fru Phoebe och Walter Palmer hade samlat människor till bön. En tidning inom advokatkåren som hette ”Christian Advocate and Journal” beskrev den 5 november 1857 hur en väckelse gick fram  i staden Hamilton i Canada. Varje dag blev 25 eller ett 50-tal människor omvända och under en söndag nämndes 100 nyomvända i samband med metodistkyrkans gudstjänst i staden Hamilton.

Frågan är om en andlig väckelse är beroende av att det blir en liknande ekonomisk krasch, liksom den som inträffade 1857 i Amerika? Materialism och ytlighet förkväver det andliga livet också i vår tid. Måste Gud tillåta nöd för att vi ska lära oss att bedja?

 STANLEY SJÖBERG

Ganska många har kontaktat mig och önskar andligt stöd i bön om Guds hjälp i samband med svår sjukdom, fruktansvärda motgångar, konflikter som krossat självkänslan och släckt allt hopp om förändring. Alla som vill och kan ber nu tillsammans med mig:

Herre, främst av allt ber vi om att Du genom den helige Ande ska manifestera Din närvaro! Du kan sända en ängel som Ditt sändebud. Du kan låta Din helige Ande uppfylla personligheten, med frid, trygghet, förvissning om att Din kärlek är fortsatt omsorg.

Du Herre är skapelsens Gud! Herre Jesus, genom Din uppståndelse vet vi att Du kan besegra döden, ge helande åt en skadad kropp. Därför ber vi att sjukdomen ska övervinnas och förnyad hälsa med liv, energi, styrka, ska återvända. Tack Jesus att Du befriar från det som orsakat sjukdomen, onda existenser som virus, skadliga celler som orsakar sjukdom. Du Herre vet vad orsaken är och nu ber vi om befrielse, helande och upprättelse.

Herre, vi ber för dem som hamnat i konflikter där orättvisan vunnit tillfällig seger. Herre, ge upprättelse, skapa rättvisa, ge vägledning och inre klarhet om det som är Din vilja till problemets lösning.

Jag ber för dem som under julhelgen fick sina hem nedbrända av fiender till kristen tro. Jag ber för dem som förföljer våra systrar och bröder!

Vi ber för den lille pojken som övergavs av sin far vid idrottsplatsen i Uppsala. Herre låt det bli ett uppvaknande bland föräldrar att idrott inte ska vara stressande krav, utan lekfull motion.


Vi överlämnar oss i Dina händer och förväntar oss svar på vår bön. Ske Din vilja! Tack att Du lyssnar när vi ber - i Jesu namn - AMEN

 Ett märkligt 100-årsjubileum

John Nelson Hyde är en viktig förebild som behöver uppmärksammas. Överallt dit jag kom som ung missionär i Pakistan, fick jag frågan om jag visste vem ”den bedjande missionären” var.  Jag hade aldrig hört hans namn tidigare. Men tack vare honom hade tusentals hinduer och muslimer omvänt sig till kristen tro. Hans mål var först att få vinna en människa till kristen tro varje dag, under ett helt år. Drygt 400 tog emot Jesus under det första året. Därefter hade han ett mål att vinna två personer till frälsning varje dag och ett år senare hade han som mål att vinna fyra människor varje dag till kristen tro. Sedan blev det ofta tio omvändelser varje dag och ändå fler när hela byar tog emot Jesus Kristus som Frälsare i påtagliga andliga besökelsetider.

John Nelson Hyde blev inte mer än 46 år gammal. Han dog år 1912 och missionshistorien uppmärksammar i år ett märkligt 100-årsjubileum efter denna unika missionsgärning. När han kom till Indien hade han svårt att lära sig språket på grund av nedsatt hörsel. Men han arbetade målmedvetet och upplevde samtidigt en Guds kallelse att fram för allt påverka genom bön.

Han motiverade till en omfattande bönerörelse som innebar att många kristna lovade att varje dag bedja en halv timme, för att fler skulle bli frälsta. Själv kunde man se John Nelson Hyde i bön på knä utan uppehåll i 36 timmar. Han hade 30-dagarsperioder då han inte gjorde något annat än bad. När missionssällskapet i Amerika fick rapporter om hur ensidigt han arbetade så ville man i ett skede att han skulle resa hem och lämna missionsarbetet. Man ansåg att han inte gjorde vad som förväntades av en missionär. Men John Nelson Hyde var övertygad om sin kallelse och vann inflytande, förtroende och påverkade mer än de flesta.

När jag i början av 1960-talet besökte byarna intill staden Sialkot, samtalade jag med gamla män som kom ihåg ”den bedjande missionären” som levde ibland dem femtio år tillbaka. Många hade glömt hans namn, men berättade om missionären som alltid var i bön. De berättade hur han kunde ha som mål att under en dag få leda tio hinduer till kristen tro. När kvällen kom hade ingen blivit kristen. Men John Nelson Hyde fortsatte att bedja och sent på kvällen kom en efter en till hans böneplats och ville uppleva frälsning och förvandling. Strax innan midnatt hade tio personer blivit frälsta.

Jag blev så inspirerad vid ett tillfälle att jag satte upp samma mål för en söndags gudstjänster i Pakistan. Just den söndagen hade jag predikat i fem större och mindre samlingar. Ingen tog emot budskapet och jag var ganska missmodig i slutet av det sista mötet. Jag skulle just avsluta då jag sa att ”det måste finnas tio personer här i kväll som vill ta emot Jesus, men ni tvekar fortfarande”. Då reste sig en efter en i folksamlingen och innan midnatt hade tio pakistanare tagit emot Kristus till frälsning.

”Ropa ut Kristi seger”, var det sista John Nelson Hyde sa innan han den 17 februari 1912 flyttade till sitt himmelska hem. Han blev 46 år och orsaken till hans död var att hjärtat hade blivit så ansträngt av hans ständiga bönekamp, att han var helt utsliten.

Som ung missionär påverkades jag av berättelserna om den bedjande missionären. Jag tror att min bror Kjell Sjöberg formades till den speciella bönetjänst som karaktäriserade hans liv, eftersom även han arbetade i Punjab under mer än tio år som missionär och pionjär i församlingsgrundande verksamhet.

2012 är det alltså ett hundra år sedan John Nelson Hyde dog. Han blev 46 år gammal. Hans exempel borde motivera till fördjupad medvetenhet om bönens betydelse. Genom bön påverkas andliga områden där demoniskt inflytande kan besegras.

STANLEY SJÖBERG

Jag blev utmanad själv när jag hade förmedlat nyårsbudskapet till Webbkyrkan och talade om att i svåra förhållanden, upptäcka nya möjligheter. Min appell handlade om att det allra bästa kan ske i det allra värsta som kan ha drabbat oss.
Samtidigt arbetar jag med att hjälpa en flykting som är hotad till livet om hon skickas tillbaka till sitt hemland, nämligen Pakistan. Varje vecka dödas någon, ofta flera kristna. Hatet mot de kristna har eskalerat de senaste åren.

Så har jag stått i förbindelse med kristna ledare i Pakistan och fått bekräftat det jag själv insett, men nu förstår ändå starkare. Hatet mot de kristna är inte främst vår tro på Jesus, utan orsaken är USA´s krig och Natoalliansens bomber som drabbar befolkningen i norra Pakistan och i Afghanistan. Folket tror att det är de "kristna" som bedriver korståg mot Islam och dödar muslimer för att sprida sin religion.

Därför har jag nu tagit ett initiativ som kan bli framgångsrikt eller misslyckas. Men jag vill ordna en stor fredskonferens nere i provinshuvudstaden Lahore i Pakistan och samla kristna ledare från Europa då vi tillsammans ska tala till Islams ledare och protestera mot USA´s krigföring och ta avstånd från Natoalliansens bomber.

När en svensk soldat skjuter en muslim i dessa länder, då väcks hämnden till handling och någon kristen blir dödad. När USA bombar en stadsdel och ödelägger hem i muslimska länder, då blir kyrkor nedbrända, de kristnas hem jämnas med marken och våra systrar och bröder får betala priset för kriget.

Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt med sin regering måste inse att Sverige är orsaken till att kristna blir förföljda. Men vi ska ändå framföra vår protest och klargöra att vi kristna står på muslimernas sida i en vädjan om att stoppa kriget och satsa på dialogen och fredsmöjliga åtgärder som kan genomföras och nå större framgång än våldets ödeläggelse.

Just nu ber jag om Guds vägledning och inre klarhet

Stanley Sjöberg

Bön påverkar och förändrar

Esters bok i Gamla testamentet handlar om hur bön räddade sex hundra tusen judar från en total förintelse. En man som i flera avseenden påminde om 1900-talets Adolf Hitler i Europa, var orsaken till det politiska beslutet som innebar att alla judar skulle dödas vid ett bestämt datum. Hans namn var Haman och han hatade judarna för deras tro och moral, men också därför att de vägrade erkänna honom som gudomlig. Under en längre tid förnedrades den judiska befolkningen och man hånade deras tro.

600 000 judar skulle dö

Nebudkadnessars Babel hade besegrats och den persiske kungen Ahasveros hade triumferat. Hans persiska imperium sträckte sig från Nordafrika till Indien. Jerusalem var ödelagt, templets heliga föremål var stulna och bortförda, judarna hade skingrats, men enligt historiska uppgifter fanns det 600 000 judar i Persien när en stor massaker förbereddes.

Profeten Daniel var närvarande

Profeten Daniel levde samtidigt och var nu gammal. Han engagerade sig i bön för judarna. Ester hade en släkting som hette Mordokaj som på hennes uppmaning mobiliserade alla judar till att under tre dygn fasta och bedja inför Gud. Det gällde liv eller död för Israels folk.

Därför firas Purim

Esters bok ger oss ett starkt exempel på bönens makt och dessutom förebilder till hur man ska be för att få se förändringar i svåra omständigheter. Gud tog itu med fienden och istället för total förnedring, fick det judiska folket upprättelse. Därför firar judarna än idag den högtid som kallas Purim.

Det gäller DIN vardag

Det här bibelstudiet kan tillämpas i svåra förhållanden vi möter, i samhället, på en arbetsplats, i konfrontation med den ondska som ibland uppträder inom människor.

Genom andligt stöd i bön utvecklade Ester som ung kvinna ett andligt ledarskap med skicklighet i svåra förhandlingar och med karismatisk utstrålning. Det gav henne auktoritet inför dåtidens makthavare. Så kan en personlighet också i vår tid förstärkas av det som händer i samband med koncentrerad och målinriktad bön.

Unik kommunikation

När du ber till Gud för en medmänniska, sker samtidigt ofta en horisontal kommunikation med den person som du ber för.

Medan Ester ännu var en okänd tonåring och Belsassar fortfarande var kung i Babel, hade profeten Daniel en syn och skriver att ”jag såg mig själv i Susans borg”. Något år senare var det just i den miljön som Ester hamnade. Daniel fick på förhand kunskap om hur demoniska makter skulle utmana det judiska folket. Trots geografiska avstånd, var han närvarande genom bön. ”Om jag också till kroppen är frånvarande, är jag i anden hos er”, skrev Paulus om hur bön fungerar.

Mobilisera så många som möjligt!

När motståndet är starkt och förhållandena är mycket svåra, då behövs mer än en bedjare. Bönens hemlighet är att mobilisera många i gemensam bön. Ester hade sju kvinnor med i sin bönegrupp, dessutom vädjade hon om andligt stöd av ”alla judar som fanns i Susan” (Ester 4:16).

Bön ger alltså större resultat när många ber tillsammans. Förebedjarna är då som en armé inför mörkrets välde och i samverkan med himmelska härskaror. ”Vi strider mot… furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna” (Ef 6.12).

Fasta med bön är en förstärkning

Den andliga erfarenheten är att vår bön förstärks på ett märkbart sätt genom att fasta. Ester och hennes vänner avstod från både mat och dryck när de fastade och bad(4:16). Det hebreiska ordet för ”fasta” är ”tsûwm” och betyder egentligen att beskydda. Man höll handen framför munnen och kunde inte äta eller dricka. Ordet kan också innebära att bli beskyddad inför något fientligt. När vi läser Bibeln kan vi se flera exempel på hur himlen engagerar sig när människor fastar och beder.

Viktigt att vara motiverad

Bön som ger resultat präglas av stark motivation. Ester bok skildrar hur de fastade, grät och klagade. De flesta satte sig i säck och aska. En judisk historieskrivare har berättat hur leviterna kastade sig mot marken och många blåste i shofarhornen som gav ett vemodigt, starkt uttryck som ett bönerop till Gud. Även om det är föredömligt att ha regelbundna rutiner för andakt och liturgiska former som följs, så är det viktigt att inför stora utmaningar frigöra spontanitet, hängivenhet och tillåta känslan att uttrycka det som inte ord kan säga (Rom 8:26-27).

STANEY SJÖBERG