Bön påverkar och förändrar

Esters bok i Gamla testamentet handlar om hur bön räddade sex hundra tusen judar från en total förintelse. En man som i flera avseenden påminde om 1900-talets Adolf Hitler i Europa, var orsaken till det politiska beslutet som innebar att alla judar skulle dödas vid ett bestämt datum. Hans namn var Haman och han hatade judarna för deras tro och moral, men också därför att de vägrade erkänna honom som gudomlig. Under en längre tid förnedrades den judiska befolkningen och man hånade deras tro.

600 000 judar skulle dö

Nebudkadnessars Babel hade besegrats och den persiske kungen Ahasveros hade triumferat. Hans persiska imperium sträckte sig från Nordafrika till Indien. Jerusalem var ödelagt, templets heliga föremål var stulna och bortförda, judarna hade skingrats, men enligt historiska uppgifter fanns det 600 000 judar i Persien när en stor massaker förbereddes.

Profeten Daniel var närvarande

Profeten Daniel levde samtidigt och var nu gammal. Han engagerade sig i bön för judarna. Ester hade en släkting som hette Mordokaj som på hennes uppmaning mobiliserade alla judar till att under tre dygn fasta och bedja inför Gud. Det gällde liv eller död för Israels folk.

Därför firas Purim

Esters bok ger oss ett starkt exempel på bönens makt och dessutom förebilder till hur man ska be för att få se förändringar i svåra omständigheter. Gud tog itu med fienden och istället för total förnedring, fick det judiska folket upprättelse. Därför firar judarna än idag den högtid som kallas Purim.

Det gäller DIN vardag

Det här bibelstudiet kan tillämpas i svåra förhållanden vi möter, i samhället, på en arbetsplats, i konfrontation med den ondska som ibland uppträder inom människor.

Genom andligt stöd i bön utvecklade Ester som ung kvinna ett andligt ledarskap med skicklighet i svåra förhandlingar och med karismatisk utstrålning. Det gav henne auktoritet inför dåtidens makthavare. Så kan en personlighet också i vår tid förstärkas av det som händer i samband med koncentrerad och målinriktad bön.

Unik kommunikation

När du ber till Gud för en medmänniska, sker samtidigt ofta en horisontal kommunikation med den person som du ber för.

Medan Ester ännu var en okänd tonåring och Belsassar fortfarande var kung i Babel, hade profeten Daniel en syn och skriver att ”jag såg mig själv i Susans borg”. Något år senare var det just i den miljön som Ester hamnade. Daniel fick på förhand kunskap om hur demoniska makter skulle utmana det judiska folket. Trots geografiska avstånd, var han närvarande genom bön. ”Om jag också till kroppen är frånvarande, är jag i anden hos er”, skrev Paulus om hur bön fungerar.

Mobilisera så många som möjligt!

När motståndet är starkt och förhållandena är mycket svåra, då behövs mer än en bedjare. Bönens hemlighet är att mobilisera många i gemensam bön. Ester hade sju kvinnor med i sin bönegrupp, dessutom vädjade hon om andligt stöd av ”alla judar som fanns i Susan” (Ester 4:16).

Bön ger alltså större resultat när många ber tillsammans. Förebedjarna är då som en armé inför mörkrets välde och i samverkan med himmelska härskaror. ”Vi strider mot… furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna” (Ef 6.12).

Fasta med bön är en förstärkning

Den andliga erfarenheten är att vår bön förstärks på ett märkbart sätt genom att fasta. Ester och hennes vänner avstod från både mat och dryck när de fastade och bad(4:16). Det hebreiska ordet för ”fasta” är ”tsûwm” och betyder egentligen att beskydda. Man höll handen framför munnen och kunde inte äta eller dricka. Ordet kan också innebära att bli beskyddad inför något fientligt. När vi läser Bibeln kan vi se flera exempel på hur himlen engagerar sig när människor fastar och beder.

Viktigt att vara motiverad

Bön som ger resultat präglas av stark motivation. Ester bok skildrar hur de fastade, grät och klagade. De flesta satte sig i säck och aska. En judisk historieskrivare har berättat hur leviterna kastade sig mot marken och många blåste i shofarhornen som gav ett vemodigt, starkt uttryck som ett bönerop till Gud. Även om det är föredömligt att ha regelbundna rutiner för andakt och liturgiska former som följs, så är det viktigt att inför stora utmaningar frigöra spontanitet, hängivenhet och tillåta känslan att uttrycka det som inte ord kan säga (Rom 8:26-27).

STANEY SJÖBERG