Lär känna Stanley!

Jag föddes i Brookly, New York 1936. Mina föräldrar var pastorspar i en svensktalande kyrka för skandinaviska invandrare. Sedan flyttade vi till Finland och mina första barndomsminnen är från andra världskrigets bombnätter i Helsingfors och som evakuerade på landsbygden intill Borgå. Senare kom vi till Sverige och jag växte upp i Örebro och upplevde tonårstiden i Stockholm.

Under nyårshelgen 1951 var jag med om ett möte med Gud som förändrade mitt liv. Jag var inte ens femton år, men upplevde hur Gud kallade mig att ge mitt liv för tjänst åt Gud. Min far trodde aldrig att jag skulle kunna bli en predikant, men kanske med praktiska arbetsinsatser. Han hade en riktig bedömning, men jag har senare både arbetat praktiskt och fått predika, undervisa och ge andlig vägledning genom ett 25-tal små skrifter och några böcker som översatts till olika språk.

Om någon vill vet mer om mitt liv kan man läsa ”Boken om Stanley Sjöberg” som kan beställas genom Webbkyrkan direkt. All behållning av den boken ges till stöd för de kristna i Pakistan som är hårt drabbade av olika svårigheter.

Min fru heter Kerstin och vi har fyra vuxna döttrar som med sina familjer givit oss elva barnbarn. Vi har också ett barnbarnsbarn!

När jag var ung och växte upp inom Pingströrelsen tänkte man att ingen behövde akademisk utbildning för att arbeta som pastor och församlingsledare. Idén var att studera Bibeln och ta vara på erfarenheten, arbeta och läsa så mycket som möjligt på egen hand.

Jag försörjde mig som fönsterputsare, körde ut bröd åt en bagare, arbetade på en bondgård, hade också jobb på en kemtvätt under en tid.

I många år har jag haft ett internationellt engagemang. Det började med en period i Turkiet, tillsammans med min far. Då gav vi stöd till den armeniska folkgruppen som hade varit med om en ”förintelse” när mer än en miljon kristna dödades. Senare arbetade jag i Pakistan, på Sri Lanka och i Burma. Här hemifrån har jag fortsatt att stödja kampen mot barnslaveriet i Asien, medverkat till att finansiera barnhem på ön Manado i Indonesien och i Papua Nya Guinea.

Jag gillar att läsa och ta tid för studier, främst teologi och kyrkohistoria, biografier, religionsvetenskap, men också litteratur som handlar om miljö- och klimatfrågor, livsstil och hälsa.

Webbkyrkans syfte är att främst söka kontakt med besvikna och sårade som upplevt trångsynthet, dömande attityder och känslan av övergivenhet i samband med livskriser.

Jag tror att min erfarenhet kan ha betydelse när frågor ska diskuteras om tro och vetande, bibelkunskap och själavård i samband med orättvisor, egna misslyckanden och allt som händer i livet.

//Stanley Sjöberg
Sundbyberg januari 2011

Varför en webbkyrka?

Orsaken till att jag tagit initiativet till webbkyrkan är att jag började tänka på alla som förr fanns med i den kristna gemenskapen och hade som regel att vara med i en gudstjänst varje söndag. Nu har många ersatt kyrkan med olika sätt att koppla av under en helg. Veckorna är intensivt krävande inom yrkeslivet och med familjen. Kanske blev man besviken på något i kyrkan eller att det helt enkelt är så man inte hinner med kyrkan därför att veckorna är så fullbokade med resor, arbete, socialt umgänge och alla måsten.

 

Min tanke är att webbkyrkan kan vara åtminstone en liten ersättning till gudstjänsten. Och då är jag medveten om att det måste innebära koncentration och inte för mycket tid. Fördelen är att man själv kan välja tid för ett besök i webbkyrkan, när som helst i helgen eller under veckan, på dagtid eller mitt i natten.

 

Ambitionen med det här mötet i webbkyrkan är att ge en positiv undervisning, med andlig vägledning. Jag ska göra mitt bästa för att försöka förklara vad kristen tro innebär och vilka möjligheter som finns att leva nära Gud, även om man inte hinner med kyrkan.

Det jag har att säga ska inte ta din uppmärksamhet mer än åtta, nio minuter.

 

Det ska också finnas möjligheter att ställa frågor och få svar samma dag. Om det inte håller ska det åtminstone aldrig dröja mer än en vecka.

Om vi tänker på alla som växte upp i varmt troende hem och tidigare varit medlemmar i någon kristen församling, men numera inte har en  sådan relation, då handlar det nog om flera hundra tusen svenskar i olika åldersgrupper. Kanske du är en av dem. Det kan naturligtvis innebära att du ändå lever nära Gud på ett personligt sätt. Du kanske har en gemenskap med några vänner som betyder mycket när du har frågor som behöver bearbetas. Min förhoppning är att webbkyrkan ska få betydelse i sådana sammanhang.

 

Jag har funderat mycket över orsakerna till att många valt att lämna sin församlingstillhörighet och hellre ha en privat tro.

När jag berör den frågan innebär det inte att nedvärdera trons privatisering. Samtidigt behöver vi gemenskap, vi behöver nätverk, med andligt stöd i olika skeden av livet. Vi måste också vara många om vi ska kunna påverka opinionen och göra insatser tillsammans för kristen tro. Därför behövs församlingar och engagerade kyrkor.

 

Jag minns några samtal med vänner som lämnat sitt kyrkosammanhang. Här är några citat från olika samtal:

- Jag var med i en kyrka som innebar mycket verksamhet, ett socialt umgänge, men upplevde aldrig Gud på det påtagliga sätt som jag hade förväntat mig, berättade en man i 30-årsåldern.  ”Det saknades både andliga erfarenheter och intellektuella utmaningar i den kyrka där jag var med”. Därför lämnade han församlingen.

 

- Jag var med i en kyrka men tyckte inte att det stämde med den bild som gavs i gudstjänsterna om hur vår tro skulle påverka livet och den träff-kultur som sedan fanns när medlemmarna möttes till middagar och fester, berättade en kvinna i 40-årsåldern.  ”Det kändes ihåligt och jag blev besviken. Varumärket var bra, men stämde inte med den produkt jag sedan erbjöds. Därför lämnade jag kyrkan.

- Jag klarade inte av moralismen, att det fanns så mycket fördömelse kring olika beteendemönster och i samband med enskilda människors livskriser, förklarade en man som inte hittat tillbaks till någon kyrka sedan tonåren

 

- Min tro klarade inte av hur man hanterade svåra problem i samband med obotlig sjukdom och för tidig död. ”Man bad till Gud, litade på Bibelns löften och menade att den som var sjuk skulle bli frisk”. Ingen hade förklarat hur bön fungerar i sådana sammanhang. Besvikelsen ledde till en intellektuell kris som gjorde att den här personen lämnade kyrkan.

 

Så mötte jag en man som tillsammans med sin fru var ivriga att tala om för mig att det går riktigt bra att leva utan både Gud och kyrkan. Livet är bra och framgångsrikt utan bön och tro på Gud. I det samtalet ställde jag en fråga som överraskade båda två. Det visade sig att båda hade föräldrar som ofta berättade hur de bad för sina barn även nu när de är i vuxen ålder. Släkten var känd sedan flera generationer som varmt troende kristna med tro på betydelsen av bön. De här människorna var sannolikt välsignade av Gud fast de inte riktigt förstått sambandet.

I webbkyrkans videoprogram med korta ”predikningar” kommer sådana här frågor att beröras. Det ska inte ske på ett förebrående, moralistiskt sätt, utan positivt upplysande och med andlig vägledning till tro och upptäckter av Guds närvaro i livet.